Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 23. 8. 1920 - Bolsjevismen och Västeuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 381
regering». Därför skulle aktionsrådet fungera, till dess man vunnit
1) garanti för att väpnade brittiska styrkor ej skulle användas att
stödja Polen, general Wrangel eller andra Råds-Rysslands fiender, 2)
återkallande av britiska marina styrkor, som direkt eller indirekt
opererade för att blockera Ryssland, samt 3) erkännande av ryska
sovjetregeringen och upprättande av ohindrade handelsförbindelser
mellan Storbritannien och Ryssland.
Det är förmodligen riktigt, när Lloyd George försäkrar, att denna
aktion vore att likna vid »hammarslag mot öppna dörrar», i det att
britiska regeringen redan förut bestämt sig för den fredspolitik, som är
arbetarnas huvudsyfte. Lika riktigt är emellertid även, att Lloyd Georges
politik väsentligt påverkats av hans kännedom om de strömningar,
som möjliggjort aktionsrådets tillkomst, och obestridligen är redan
dess blotta existens ett allvarsamt hot mot Englands demokratiska
författning, alltså en västerländsk framgång för bolsjevismen. I stor
utsträckning har Lloyd George sig själv att skylla för denna fara, ty
sedan krigets slut har han med undanskjutande av parlamentet fört
en personlig diktatorspolitik, modifierad av ständiga eftergifter för
hotfulla arbetarsammanslutningar. Därigenom och även till följd av
det under khakistämningen i december 1918 valda parlamentets
erkända bristfällighet som tolk för den nuvarande folkmeningen har
Englands demokratiska författning undergrävts och den lagliga
folkrepresentationens auktoritet försvagats. Ej minst därför är det så
betänkligt, att Englands organiserade arbetare, vilkas stora massa minst
av allt är genomsyrad av ryska bolsjevikidéer, låtit locka sig att
proklamera den direkta aktionen som ett legitimt stridsmedel och tillskapat
ett, om ock tillfälligt, rådsmaskineri, som bolsjeviserande element i
samförstånd med ryska sovjetledare nu sträva att vid lämpligt
tillfälle sätta i gång.
Det är betecknande för vidden av dessa i London förhandlande
sovjetombuds vittgående förhoppningar, att de dristat under hot om
avresa och krigiska förvecklingar i sträv ton uppfordra brittiska
regeringen att ofördröjligen ändra politik. Därvid räkna de
förmodligen mindre med den verkan på kabinettet och allmänheten,
som deras hot om skärpt omstörtningspropaganda i Orienten mot
engelsmännen skulle kunna utöva, än på de förbindelser de knutit med
vänstra flygeln av Englands organiserade arbetare och på den
påtryckning, som det nya aktiva rådet skulle kunna utöva på
regeringspolitiken, om man lyckas bibringa allmänheten den tron, alt denna
regeringspolitik står i begrepp att för polska eller franska intressens
främjande indraga landet i ett nytt krig av oberäknelig omfattning.
Fanfarerna i Daily Herald om aktionsrådets stora makt och
epokgörande betydelse ljuda nog en smula ihåligt och böra ej
överskattas till sin betydelse, men kvar står det faktum, att de
allierade regeringarnas många missgrepp i politiken gent emot
Ryssland skänkt bolsjevismen en stödjepunkt även i den parlamentariska
demokratiens hemland. Att denna händelse i det bolsjevikfientliga
svenska regeringsorganet Social-Demokraten av partisekreteraren Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
