Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Läget på bostadsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 DAGENS FRÅGOR
kraften höjs för att få efterfrågan att rätta sig efter den minskade
tillgången. Att detta i de flesta fall icke betyder, att arbetarne få
det bättre med sina höjda penninglöner är en sak för sig.
Bygg-nadsarbetarne ha med allt skäl synnerligen dåligt rykte, och det är
ej tu tal, att deras framfart särskilt i Stockholm tagit sig rent otroliga
former. Men det vore ungefär lika orimligt att skylla de höga lönerna
inom byggnadsfacken på arbetarne som att skylla dyrtiden på »jobbare
och mellanhänder», när byggnadsarbetarne oaktat den höga lönenivån
alltjämt kunnat få full sysselsättning. I båda fallen är det andra krafter,
som åstadkommit stegringen, och de vinstmöjligheter, som härigenom
uppkommit, ha otvivelaktigt — också i båda fallen — varit av särdeles
demoraliserande karaktär, men förhållandet mellan orsak och verkan
är lika fullt oberoende av de människors verksamhet som jobba i
livsmedel eller i arbetskraft.
Om man vill förklara, hur företeelserna på byggnadsverksamhetens
arbetsmarknad kommit till, och icke endast ondgöra sig över dem,
måste man komma ihåg, att missförhållandena på
byggnadsverksamhetens arbetsmarknad nått nuvarande omfattning på grund av
stegringen i den lön, som motsvarar tillgång och efterfrågan därstädes och
som kommit att överstiga den »officiella», i kollektivavtalen fastslagna
lönen. Ända sedan 1916—1917 har divergensen mellan kollektivavtalens
löner och denna lön fört med sig, att sådana fackföreningar, som brutit
sina avtal, fått lönehöjningar utan större svårighet och att arbetare,
som gingo till »direkt aktion» på arbetsplatsen, likaså sågo sina
önskemål uppfyllda, under det att de, som höllo på avtal och
fackföreningsdisciplin — om några sådana funnits — fått stå där med den
rättfärdiges magra belöning här i världen. Och detta har gällt ej blott
löner utan även andra, alldeles orimliga, ej sällan rent oerhörda krav.
Ty så länge läget på arbetsmarknaden icke motsvarar gällande lön,
måste resultatet bli, att arbetsgivarne komma att ge efter snart sagt
i vilket avseende som helst för att få något med av den knappa
arbetskraft, på vilken efterfrågan icke begränsas genom lönen ned till
förefintlig tillgång. Så har den anarki, som nog i viss mån ligger
byggnadsarbetaren i blodet, genom dessa abnorma förhållanden på
arbetsmarknaden frodats och slagit rot på ett sätt, som kommer att
få mycket långvariga verkningar.
Vi ha sålunda med säkerhet att motse — om ej möjligen andra
konjunkturer, den ökade kolimporten m. m. skulle föra med sig ett
väsentligt förändrat läge — särdeles kraftiga höjningar i lönerna inom
byggnadsverksamheten, och detta vare sig den pågående lockouten
misslyckas eller ej. Därigenom kommer byggnadsverksamheten att
inskränkas till det omfång, som vår ekonomi under nuvarande
förhållanden — 8-timmarsdag o. s. v. — medger. Att söka ytterligare
stimulera den genom subventioner av den storlek att de verkligen
betyda något, medför icke blott finansiella konsekvenser av ett slag,
som verkligen äro ägnade att förskräcka, utan också ytterligare
reaktion mot den härigenom stegrade efterfrågan på arbetskraft inom
byggnadsfacken i form av enorma stegringar i arbetslönerna på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
