Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1. 10. 1920 - Valen och deras konsekvenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 DAGENS FRÅGOR
Deras forna valmän ha till stor del suttit hemma. De ha ej velat
längre stödja en politik, som i namn av deras givna förtroende förde
till resultat, så beskaffade, att de alldeles icke motsvarade detta
förtroende. Något mindre men högst anmärkningsvärd är
regeringspartiets tillbakagång, det första allvarliga avbräck socialdemokratien
lidit här i landet och därigenom en nyttig påminnelse om den goda
gamla sanningen, att varje framgång har sin tid. Det första valet
för eller emot rent socialistiska krav blir alltså ett ofrånkomligt
bak-slag för socialdemokraterna, som åtminstone icke kunna frånkännas
förtjänsten att ha låtit valmanskåren veta, vad avgörandet betydde.
Förbi är drömmen orn en snart inhöstad socialistisk majoritet i
Sveriges riksdag. Ej minst märkligt är, att lantarbetarna, hr Gustav
Möllers stora och fasta hopp, vägrade i vändningen, trots den senaste
tidens organisationsmödor. Men mer än allt annat märklig är dock
den bolsjevikfärgade vänstersocialismens delvis rent katastrofala
nedgång, ett gott betyg åt den svenske arbetarens sans och Urskillning.
En av de mest hugnesamma slutsatserna av dessa val blev den, att
den moskovitiska idéfilialen synes gå mot konkursen.
Vänstersocialismen förtröstade på ett tjugutal mandat men fick fjärdedelen.
Utsikterna efter likvidationen låta sig emellertid knappast ännu bedöma.
Ett klart »rättning höger» blev sammanfattningen av
folkmeningens ord vid valurnorna. I enlighet därmed får också det moderata
partiet inom den nya andra kammaren en styrka, som med oväntat
få röster understiger det nyss så övermäktiga socialistpartiets; redan
om man tillägger det till sin allmänna läggning klart konservativa
Jordbrukarnas riksförbund, stanna socialdemokraterna i mindretal, och
med Bondeförbundet tillräkna! blir övervikten över båda
socialistfalangerna betydande. Den borgerliga kammarmajoriteten är stark;
en vänstermajoritet finnes visserligen ännu kvar men med inkräktade
marginaler, och en gruppering i länge hävdvunnen stil torde ej locka
liberalerna, ined de dyrköpta erfarenheter de hemburit i september.
Ty det är alldeles visst, att vad som vållat vänsterns tillbakagång
är valmansviljans reaktion mot det treåriga vänsterväldets bedrifter,
enkannerligen den omåttligt stela åttatimmarsdagen och den gamla
allmogegrundsatser kullkastande författningsändringen, men därjämte
förvisso även det utslag av administrativt godtycke, som betecknas
av den Rydénska undervisningsplanen. Förklaringen är ej uttömd
härmed. I allmänhet torde det kunna sägas, att vad som orsakat
omslaget är en stegrad misstro till såväl socialistisk som radikal
statskonst. Även inom arbetarvärlden har man börjat tvivla på
socialiseringskurernas undergörande kraft. Och liberalerna ha i stor
utsträckning förlorat valmännens tillit; man synes mena, att ingen
riktigt vet längre, vart liberal politik till slut leder. Så har det inträftat,
att Sverige liksom nyligen både Norge och Danmark — andra och
större sidobilder finnas ju ock: Frankrike — fått uppleva ett
ordentligt skred i högerriktning.
Men vilka skola konsekvenserna bliva av valutgången i fråga om
landets regering, denna det viktigaste resultatet av valmödorna enligt
all sann parlamentarisk doktrin? Den yppersta frukten av det paria-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
