- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tionde årgången. 1920 /
452

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Valutafrågan. Av Eli F. Heckscher

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

452 ELI F. HECKSCHER

i minst lika hög och t. o. m. högre grad ha att tänka på är
produktionens riktning, att just det rätta produceras och i den
rätta omfattningen. Var och en inser också att detta — liksom
för övrigt även produktionens tillräckliga omfattning —
förutsätter just organisation. Organisationsproblemet uppstår
visserligen icke i nämnvärd grad, så länge var och en producerar
enbart med egna krafter för egen konsumtion, men så snart
endera av dessa förutsättningar försvinner, gör sig
organisationsbehovet gällande. Hela den ekonomiska verksamheten bestämmes
då av sambandet mellan människorna, mellan producenter och
konsumenter, mellan företagsledare, kapitalister och arbetare.
Det är då icke heller nog med organisation inom de särskilda
företagen, utan den samhällsekonomiska organisationen blir en
livsförutsättning för den ekonomiska verksamheten. Allt blir
kaos, om denna fattas, och det är till mycket stor del just vad
som blivit fallet nu. Här hjälper icke teknik, icke råproduktlära,
icke ekonomisk geografi eller något annat som man kan ta på,
utan endast ekonomi, anpassning, organisation.

Den som ser blott på sin egen, begränsade, fastän ytterst
viktiga uppgift — praktikern med ett ord — frestas lätt att
finna en lösning av dessa svårigheter genom att sakerna ordnas
rätt på den särskilda punkt där han arbetar. Han kan t. ex.
hålla sina arbetslöner nere genom att helt enkelt icke betala
högre belopp än förut och tror sig kanske härmed göra en god
gärning såsom förkämpe i striden mot dyrtiden; det är faktiskt
en hel del bankdirektörers och industrimäns uppfattning just
nu. Men företagsledaren skall snart finna omöjligheten både,
för det första, av att sätta sin föresats igenom och, för det andrar
av att nå det avsedda målet, dyrtidens bekämpande, även om han
mot förmodan skulle lyckas med det första.

Ett exempel skall belysa detta. Ha folks inkomster i pengar
allmänt ökats och, låt oss säga, priset på textilvaror tills vidare
hållits nere, så växer folks efterfrågan på textilvaror. Antingen
får priset på textilvaror då höjas i proportion —då bekämpas
alltså ej dyrtiden — eller också måste mer textilvaror
produceras för att motsvara den ökade efterfrågan, och då behövs
bland annat också mer arbetskraft. Men denna kan ej
förvärvas av den enskilde industriidkaren utan att han drar den
från sina medbröder och icke av den ifrågavarande industrien
i dess helhet utan att arbetskraft hämtas från andra sysselsätt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1920/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free