Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Valutafrågan. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALUTAFRÅGAN 463
Det finns icke heller egentligen någon anledning till bekymmer
över en låg utländsk uppskattning av den egna valutan under
dessa förutsättningar. Naturligtvis är det en fördel för
innehavarna av fordringar på utlandet, om den utländska valutan
står relativt högt, och tvärtom en olägenhet för gäldenärerna till
utlandet; men dessa båda grupper måste som regel antagas väga
upp varandra, och framför allt inträder ingen rubbning i själva
handeln genom den ifrågavarande företeelsen. Skulle emellertid
så vara, att man är missnöjd med läget — och det är bekant
att man alltid är missnöjd med läget, framför allt kanske när
ens egen valuta är lågt värderad i utlandet — så har man att
bota detta genom upphävande av hindren eller avgifterna för
export. Till det gamla parivärdet kommer man visserligen icke
med någon sannolikhet tillbaka på den vägen heller, men
däremot kommer man ganska säkert till en utländsk värdering av
den egna valutan, som i grova drag motsvarar förhållandet
mellan penningvärdena eller de inverterade prisnivåerna i de båda
länderna.
Det är nödvändigt att mycket noga skilja det läge som nu
behandlats från det, där valutakurserna verkligen äro ur
jämvikt, och exempelvis prof. Cassels eljest utmärkta promemoria
till Brysselkonferensen (på svenska under titeln Världens
penningproblem, Norstedt, 156 sid., 6:75) synes mig här ha en
svag punkt. I detta senare fall, när valutakurserna äro ur
jämvikt, är läget nämligen ohållbart, det måste då snabbare eller
långsammare uppstå faktorer, som med oemotståndlig kraft sträva
att på nytt framkalla jämvikt på valutamarknaden. Som man
utan svårighet inser, gäller det här fall, då valutan har ett pris
i utlandet, som avviker från vad en fordran på det ifrågavarande
landet är värd — vad den är värd icke blott inom landet självt
utan väl att märka även i utlandet. Om riksmarken noteras
till 8 öre i Stockholm, samtidigt med att man mot växlar på
tyska börsplatser obehindrat kan importera varor till Sverige,
som här kunna säljas till ett pris av 12 öre pr riksmark
inköpspris, så ligger det i sakens natur, att ett sådant tillstånd
icke kan fortfara. Den låga värderingen av utlandsvalutan verkar
då som en (tysk) exportpremie, och till följd härav
»översvämmas» verkligen de andra länderna med varor från landet med
för lågt värderad valuta, här Tyskland. Så småningom kommer
då en jämvikt på nytt att inträda, visserligen ganska säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
