Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - »Lilla ententen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 489
16 augusti i år, då Benes utbytte skåltal med jugoslaviske
konseljpresidenten Vesnitj. Båda talen innehöllo vackra ord om freden, men
medan Vesnitj nöjde sig med att konstatera belåtenhet med det läge,
som fredsfördragen skapat, lät Benes i sitt tal nya perspektiv
framskymta. Han framhöll, att i det ögonblick, då i Östern två slaviska
nationer voro i konflikt, det vore tjeckoslovakernas och jugoslavernas
skyldighet att rycka närmare samman för att visa Europa, att två
andra slaviska nationer uppriktigt önskade samarbete för Europas
pacificering och för grundande av ett helt nytt Europa, ett fredligt,
rättvist och demokratiskt Europa. Vad som låg bakom dessa ord
fick man några dagar senare veta genom en kommuniké från
tjeckoslovakiska legationen i London, enligt vilken tre av de viktigaste
arvtagarna till den forna dubbelmonarkien slutit en
överenskommelse med ändamål att skapa »ett fredligt centrum, omkring vilket
de övriga staternas politik skall kunna utveckla sig». Den tredje av
de ifrågavarande staterna var Rumänien, vilkens roll emellertid i
kommunikén så tillvida överdrivits, som det till en början endast
principiellt anslutit sig till förefintliga enighetssträvanden men låtit
det formella inträdet i blocket bli beroende av om andra stater, i
främsta rummet Polen, skulle följa exemplet.
När d:r Benes i ett tal i Prag i början av september behandlade
betydelsen av den avslutade överenskommelsen, framhöll han, att den
åsyftade att avlägsna ömsesidig misstänksamhet och avund mellan de
tre länderna och främja nära ekonomiskt samarbete för
Central-Eu-ropas rekonstruktion. Det är intet tvivel om att stora förhoppningar
fästs vid sammanslutningens förmåga att medverka till en återgång
till normala ekonomiska villkor, varvid man haft i sikte de
ekonomiska förbindelserna med även utanför den lilla ententens gränser
belägna stater. Men vad som i den nya blockbildningens tillkomst
är det intressantaste momentet är, trots alla försök att maskera det,
det politiska.
En av hörnstenarna i Frankrikes planerade Donaukonfederation var
Ungern. Detta land har under den senaste tiden behandlats med
påfallande kärlek av fransmännen. Dess tydligt visade monarkiska
synpunkter ha icke avkylt förhållandet. Horthy-regimens reaktionära
tendenser ha tvärtom gjort detta varmare, och den gemensamma
fiendskapen mot bolsjevismen har blivit en bro, vilkens pelare äro
franska förespeglingar om en snar revision av Trianonfredens för
Ungern svåruthärdligaste bestämmelser och fransk hjälp till ungerska
arméns reorganisation, alltsammans gåvor, som i gengäld kräva ungersk
villighet att underkasta sig ett franskt vasallskap samt fransk
kontroll över Ungerns statsjärnvägar och stora banker. De till stor del
överdrivna uppgifterna om en fransk-ungersk intimitet väckte farhågor
hos Ungerns grannar. De franska kapitalisternas energiska försök att
utsträcka sin »protegerande» verksamhet över Gentral-Europa i
allmänhet verkade skrämmande. Teschenfrågans avgörande avkylde
avsevärt den tidigare i Tjeckoslovakien märkbara entusiasmen för
de allierade. Det senare dementerade ryktet om väpnat ungerskt stöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
