Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - Råds-Ryssland och dess grannstater - »Lilla ententen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 DAGENS FRÅGOR
Internationalens centralstyrelse i Moskva efter de 21 punkternas
antagande. Det ligger onekligen något storslaget över dessa
expansionsförsök, för vilka freder sådana som de i Brest Litovsk och Riga
endast äro »andhämtningspauser» och vid vilka inga lokala orosstiftare
förbli förbisedda; men i själva det stora omvälvningsförsökets
utflödande över alla gränser lurar kanske också dess svaghet. Man
vill genomsyra hela världen med rysk omstörtningsanda, men har ej
ens i hemlandet lyckats genomtränga folkmassorna med de nya idéerna,
utan nödgas bygga sitt välde på diktatur och polisgodtycke. I
många av Råds-Rysslands grannstater avvaktar man med spänning,
om sådana lerfötter skola visa sig bärkraftigare nu än på det gamla
självhärskardömets tid.
Det finns ett gammalt välbekant ord, som säger, att om den
österrikisk-ungerska monarkien icke existerade, det bleve
nödvändigt att skapa den. Världskrigets söndersplittrande av
stormakten vid Donau i ett antal mindre stater synes icke kunna jäva
påståendet. Frederna ha knappast blivit årsgamla, somliga icke ens det,
förrän tydliga strävanden till en samling bland de nya statsbildningarna
börjat göra sig gällande. Man har redan hunnit göra den erfarenheten,
att de på olika sätt behöva varandras stöd och hjälp, att det ena
landet har tillgångar som det andra saknar och tvärtom, och att det
gamla enhetsbandet i mångt och mycket underlättade blomstring och
välstånd. Den stora gemensamma förbindelseleden Donau har från vissa
håll tagits som utgångspunkt för en ny sammanslutningsaktion, som
visserligen icke åsyftat att återställa den upplösta dubbelmonarkien
men som det oaktat är ett tydligt uttryck för ett djupt rotat
enhetsbehov. Av Frankrike har planen på en Donaukonfederation livligt
gynnats såsom ett led i dess arbete på det gamla centralmaktsblockets
upplösning. Det var denna plan, som föranledde Frankrikes
motstånd mot Österrikes förening med Tyskland och som legat bakom
de franska försöken att få till stånd en sydtysk sammanslutning,
tänkt som en av länkarna i den kedja av Donaustater, som borde
ingå i blocket. Men på allra senaste tiden har detta projekt fått en
rival, som åtminstone för tillfället har fått övertaget.
Den s. k. lilla ententen är till sin kärna en sammanslutning mellan
Tjeckoslovakien och Jugoslavien, som i praktiken kommer att korsa de
nämnda konfederationsplanerna. En av dess upphovsmän, den
tjeckoslovakiske utrikesministern Benes, har med stor skärpa uppträtt mot den
planerade Donaukonfederationen under förebärande av att den måste
leda till att uppliva i en eller annan form den österrikisk-ungerska
dubbelstaten, och han har gjort detta i ett samband med den nya
en-tentekonstellationens skapande, som förefaller icke vara oavsiktligt,
ehuru försiktigheten i uttalandena i saken synbarligen vill söka
förebygga direkta slutsatser om de båda planernas inbördes
motsatsförhållande. Den beror helt naturligt på rädsla för att stöta Frankrike
för huvudet.
Första gången världen fick höra talas om lilla ententen var den
»Lilla
ententen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
