Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - Rättens beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 497
nog tilldragit sig mycket ringa uppmärksamhet. Konung Hussein
i det under krigets gång av ententen framälskade arabriket Hedjas
fann sig under sommarens lopp nödsakad att för rådet anmäla det
övergrepp som franska myndigheter begått, då de häktat och ställt
inför krigsrätt medlemmar i det av Libanons befolkning regelrätt
valda råd som skulle utgöra detta områdes förvaltningsmyndighet.
Fransmännen funno tillvaron av ett sådant råd stridande mot sin
uppfattning av Libanons statsrättsliga ställning, medan England
företrädde den uppfattningen att en viss hänsyn dock måste tagas till
vad den allmänna meningen — utanför Frankrike — väntade av
den nya världsmyndigheten.
Man kan ungefär föreställa sig hur det gått till i rådet, som här
plötsligt ställdes inför yttringarna av de i grund och botten mycket
skarpa motsättningarna på detta område. Alla möjliga problem,
somliga av ganska pinsam beskaffenhet, måste ha gjort sig påminta, och
Frankrikes bestämda hållning har säkerligen varit ägnad att skapa
stora svårigheter för de andra parterna. Resultatet av denna
anmälan om något som åtminstone till synes var ett grovt övergrepp
mot Hedjas blev en rapport till rådet, i vilken rådets vanmakt eller
bristande goda vilja tydligt framträder.
Hedjas upplystes om att rådet med djup uppmärksamhet övervägt
den gjorda anmälan ävensom att rådets varmaste önskan var att på
alla möjliga sätt främja frid och vänskap staterna emellan. Men
— Hedjas hade icke i sin skrivelse åberopat någon särskild artikel
i förbundsakten!» Hedjas levde tydligen i den felaktiga föreställningen
att förbundet utövade sin myndighet i en värld, där det stora
krigets tragedier följts av ett stadgat fredstillstånd, vilket Nationernas
förbund, procederande i enlighet med förbundsakten, hade i sitt hägn.»
Men, sades det, ett sådant sakernas tillstånd har alls icke ännu
inträtt. Freden med Turkiet är ännu icke sluten — detta var den 5
september 1920 — och Syrien och Libanon voro ännu delar av fiendens
territorium. Intet mandat hade ännu trätt i kraft, vadan allt befann
sig i ett tillstånd sådant som alls icke avsetts av förbundsaktens
upphovsmän.
Denna motivering för att icke göra någonting alls, i synnerhet
ingenting som på minsta sätt kunde vara olägligt för en mäktig
rådsmedlem som Frankrike, fick ett välformat uttryck i följande svar
å rådets vägnar på konungens av Hedjas telegrafiska anmälan av
övergreppen:
Eders Majestäts telegram har av mig förelagts Nationernas förbunds råd.
Rådet erkänner vikten av att fredliga förhållanden mellan alla nationer
upprätthållas, men det har anmodat mig att framhålla för Eders Majestät att,
alldenstund fred ännu ej slutits mellan Turkiet och de allierade makterna,
Syrien ännu enligt den mellanfolkliga rättens grundsatser utgör fientligt
territorium. I Syrien pågår ännu det stora kriget, och den del av dess område,
där de av Eders Majestät omtalade händelserna tilldragit sig, är ockuperad av
fransmännen.
Ett sådant sakläge har icke förutsatts i den förbundsakt, enligt vilken
Nationernas förbund utövar sin nryndighet. Förbundet har avsetts att
upprätthålla freden, sedan den fastslagits i fördrag. Förbundet kan ej anmodas in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
