Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1920 - Rättens beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 DAGENS FRÅGOR
besvärliga eller genanta att själva utföra. Ett av dessa uppdrag var
det bekanta avgörandet om distrikten Eupen och Malmedy (se denna
årgång sid. 424—427). Med den illa maskerade orättfärdighet, som
segrarne här gjort sig skyldiga till, skulle naturligtvis förbundsrådet
nekat att taga någon befattning, därest rådet varit mäktigt av
självständighet mot de segrande stormakternas diktatorer i
Versaillesfreden. Dess mer borde detta ha skett som den förbundet tilldelade
rollen ju allenast innefattade att ge Nationernas förbunds formella och
moraliska sanktion åt en åtgärd, för vilken ur varje upptänkbar
synpunkt sett segrarne och de allena borde ha burit ansvaret. Men
medan tack vare rådets bristande självständighet det lyckades att
få förbundets borgen tecknad för att denna orättfärdighet var
rättfärdig, misslyckades helt och hållet planen att på förbundet avlasta
ansvaret för räddandet av den omassakrerade delen av det
armeniska folket och för upprättandet av en ordnad och skyddad
arme-nisk stat.
De alldeles särskilda förpliktelser gent emot Armenien, vilka
ententen ådragit sig genom bindande uttalanden under kriget,
påkallade ju goda verk och gärningar, när segern var vunnen. Men det
befanns att samma makter, som förebrått Tyskland att det icke
under brinnande krig tvingade det förbundna Turkiet till bättre
uppträdande mot armenierna, icke mäktade ordna saken, när både
Tyskland och Turkiet lågo slagna till marken. Förenta staterna
anmodades att bli Armeniens förmyndare och skyddsvakt, men senaten
avvisade förslaget. Nationernas förbund erhöll i uppdrag att söka
skaffa en annan mandatär i hast eller att självt övertaga ansvaret
— ett mer än groteskt förslag till en nyfödd och oväpnad
institution. Efter åtskilliga månaders förhandlingar och funderingar har nu
rådet helt enkelt visat ärendet åter till Högsta rådet. Under tiden
har detta ansett sig befriat från ansvaret, och småmassakrer ha
oupphörligt ägt rum. — Hela denna händelseutveckling är ett fult blad
i Högsta rådets och pryder ej heller förbundsrådets historia.
Medan fallet Armenien utan lyckligare resultat under nästan alla
hittillsvarande rådsmöten stått på föredragningslistan, har Persien
varit ett mer sporadiskt bekymmer. Emellertid var Persiens anmälan
till rådet om bolsjevikövergreppen det första påkallandet av
förbundets ingripande, och det väckte därför en viss uppmärksamhet.
Fallet var bekymmersamt, ty Persien hade enligt förbundsakten rätt
att begära inskridande. Särskilt för Englands del bidrog den nya
och ej minst ur förbundsaktssynpunkt omstridda engelsk-persiska
överenskommelsen att göra fallet obehagligt. Det oordnade i
tillståndet å ömse sidor bidrog emellertid att underlätta den utväg,
som valdes, nämligen att med solennitet förklara att Persien gjort
alldeles rätt i att vädja — och så låta det stanna därvid. Att
bolsjevik-aktionen avstannade bidrog emellertid att underlätta denna »masterly
inactivity.»
En annan orientalisk episod har emellertid ej varit lika lätt
att avlägsna från rådets föredragningslista, ehuru den egendomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
