Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svenskfinlands ensamhet. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkert av icke ringa betydelse, att Emil von Qvanten, skaparen
av Suomis sång, intog den ståndpunkt, som i det föregående har
karaktäriserats. Han gällde som den politiska skandinavismens
främste finländske företrädare i Stockholm, och hans verksamhet
där för Finlands sak fortgick under en lång följd av år.
Men den rikssvenska uppfattningen betingas dock huvudsakligen
av andra omständigheter. Finland gör nu de enda litterära
insatser, som fått en varaktig betydelse för svenska nationen.
Runeberg och Topelius ge Finlands namn en klang, som det
aldrig förut ägt i Sverige. Tack vare dem uppfattas Finland
numera också i kulturellt hänseende som finnarnas land. De
svenska städer och bygder, i vilka Runeberg levde: Jakobstad
och Pedersöre-nejden, Pargas, Vasa, Helsingfors — då en rent
svensk stad —, Borgå och Kroksnäs, framträda över huvud taget
föga och så gott som aldrig med sina svenska drag i hans diktning,
vilken antingen besjunger Finland som ett helt eller också ger
oss det finska Finlands bild i en poetisk gestaltning, som består
genom tiderna. Runebergs sång synes ha kastat ett försonande
skimmer även över de sidor av den finska rörelsen, som voro
honom själv motbjudande och hade väckt förstämning i Sverige.
Det framgår av många omständigheter, att man där mot femtiotalets
slut allt allmännare begynte att förstå — och på en del håll
obetingat gilla — fennornanien.
År 1857, alltså två år innan Freudenthal i Nylands nation
inledde sin långa kamp för den folkliga svenskheten, firade
Helsingfors’ universitet en jubelfest till åminnelse av kristendomens
införande i landet och mottog som gäster några rikssvenskar:
professor Nyblæus från Lund och en studentdeputation från
Upsala. Vi skola dröja ett ögonblick vid den av Anton Rosell
utgivna skriften Studentbesöket i Finland, i vilken samtliga
festtal finnas bevarade.
De finländska talarna framställa undantagslöst svenskan i vårt
land som »ett för det egentliga[1] folket främmande språk»
(A. Chydenius), »en för det egentliga folket främmande form»
(Järvinen). Det svenska, nyländska folket, i vars mitt de talande
befunno sig, var alltså icke något »egentligt» folk! Det omnämnes
aldrig. Alla finländare, som beröra språkfrågorna, lägga sina
ord så, att man förstår, att den svenska befolkningen i stad och
bygd blivit borteliminerad ur deras medvetande. Gästerna följa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
