Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Svenskfinlands ensamhet. Av Arvid Mörne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senaste tid. Det främmande finska namnet, som vi burit genom
seklerna, är törhända det huvudsakliga upphovet till
sverigessvenskarnas felsyn på nationalitetsförhållandena i Finland. Vi
ha kommit sent med denna enkla gärd av trohet mot det
svenska, som inneligger i antagandet av benämningarna finländare
och finlandssvensk — alldeles för sent för att någon nämnvärd
återverkan härav varit tänkbar i Sverige, när Ålandsstriden
utbröt och nya, svåra hinder lades i samförståndets väg.
Sålunda ha vi fått bära följderna av vad vi själva i föregående
släktled underlåtit eller verkat i strid mot svenskhetens krav,
motiven må ha varit så aktningsvärda som helst! Det medgivandet
innebär intet godkännande av att så litet blivit gjort i Sverige
för att närma Svenskfinland till moderlandet. Andra nationer
med andra historiska förutsättningar ha i liknande fall tänkt
och handlat annorlunda. Men vår självrannsakan bör mana oss
att döma lika varsamt om Sveriges hållning, som vi önska att
vårt eget förhållande till svenskheten och Sverige måtte bliva
värdesatt.
Det har fallit på det nu levande släktledets lott att lägga en
ny grund för det finlandssvenska folkets nationella utveckling.
Är icke detta en källa till glädje? Den unga svenskhetens
uppbyggande krafter kunna icke åstadkomma några hastiga
omvälvningar. De verka långsamt, och deras yttringar bli
märkbara efterhand: i Finland i ett allt rikare nationellt liv, i
Sverige som ett växande medvetande om vad det finlandssvenska
folket är, vad det vill och förmår i kulturens tjänst och vad
det betyder för den svenska rasen.
Svenskfinlands ensamhet! Den betingas av en historisk
nödvändighet, vilkens tryck vi få lov att försöka bära, vare sig vi anse
oss uthärda det eller icke. När vägen kan öppnas för nya och
fastare förbindelser med Sverige, är omöjligt att förutsäga. Det
finska Finlands hållning tvingar oss att ställa in vår
nationalitetsrörelse på lång sikt och likaså måste tanken på samförstånd
mellan Svenskfinland och Sverige hållas vid liv, hur ogynnsamt
det politiska läget än må gestalta sig. Att uppgiva denna tanke
vore liktydigt med att vi själva godtoge Svenskfinlands ensamhet
som ofrånkomlig, och det skulle förr eller senare leda till den
finländska svenskhetens undergång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
