Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - Skyddet mot fredsekonomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 543
bästa fall voro lönande så länge avspärrningen fortfor och som
ofta ej ens voro det då utan krävde ytterligare försämrad
varutill-gång; de ha därför nu stora svårigheter att ändra karaktär för att
motsvara en dock i någon mån förbättrad varutillgång och
varutill-försel. Så till vida är känslan av att »skadan» kommer från
utlandet rent av riktig och, väl att märka, riktig för alla länder, ty alla
länder bli i tillfälle att såväl mottaga från som avlåta till varandra
många slag av varor, som vart land förut tvungits att producera och
konsumera inom sina egna gränser. Den som har panna att påyrka
det ekonomiska krigstillståndets obegränsade varaktighet i framtiden,
kan alltså utan brott mot sunda förnuftets lagar påyrka tullskydd,
ty det är vad skyddet i verkligheten skall skapa — men heller ingen
annan.
Det andra som tullskyddet nu skall förhindra är prisfallet För
den, som med den store Erasmus kan njuta av dårskapen, är det
en källa till harmlös glädje att höra personer i samma andedrag
förklara å ena sidan den nuvarande dyrtiden som övergående, å andra
sidan tullskydd som oundgängligen nödvändigt redan när prisnivån
sjunker fem procent. Om icke ändamålet är att hindra prisfall eller
rent av framkalla ny prisstegring, är hela tullaktionen meningslös;
och det måste alltså klart fattas i ögonen vad som här medvetet
eller omedvetet åsyftas: en skärpning av dyrtiden.
Man frågar då, vad som skall göras med den arbetslöshet
varöver det nu på allvar börjar klagas — om än klagomålen hos oss
ännu i huvudsak gälla vad som förutses, icke vad som är.
Huruvida tullarna här ens kunna bereda någon hjälp, är åtminstone ovisst,
ty deras påföljd — liksom påföljden av höjt tullskydd i andra länder
— blir att exportindustrierna komma att drabbas i stället för sådana
av våra industrier som äro föremål för utländsk konkurrens på vår
egen marknad.
På frågan om vad som bör göras mot arbetslösheten måste åter
svaret bli, att i den mån arbetslösheten nödvändigt följer av
omläggningen till fredsekonomi och av en rigel mot fortsatt prisstegring,
så måste den tas som ett övergående lidande, vilket utgör enda
vägen till en människovärdig framtid. Å andra sidan kan otvivelaktigt
mycket göras för att begränsa denna olägenhet av övergången,
framför allt genom att påskynda övergången själv. Lönekrav, som icke
stå i proportion till den ändrade prisnivån samt till behovet av
arbetskraft av olika slag, äro det säkraste sättet att öka arbetslösheten
och försvåra anpassningen; intet kan därför vara skadligare för alla
parter än en arbetslöshetspolitik som befordrar detta. I den mån å
andra sidan själva omläggningssvårigheterna framkalla en arbetslöshet,
som icke omedelbart kan övervinnas ens genom tillräcklig rörlighet hos
arbetslönen, är det däremot svårt att på förhand och över lag avvisa
ingripande från det allmännas sida ens i den föga välkomna formen
av »nödhjälpsarbeten». Men det gäller då att hålla dylika under så
sträng kontroll, göra dem så litet lockande och betala en så la» lön,
att själva omläggningen, arbetarnas övergång till näringslivets nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
