Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 8. 12. 1920 - Skyddet mot fredsekonomien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 DAGENS FRÅGOR
betvivlas, eftersom detta läge skaffar oss relativt mycket tyska varor
mot relativt litet svenska och alltså innebär en nationalekonomisk
vinst, medan exporten för Tysklands del däremot verkligen kan bli
ruinerande och så till vida med skäl förtjäna hejdas från detta lands sida.
Men hur därmed än må förhålla sig, är det uppenbart, att kravet på
allmänna och fasta tullhöjningar av dylika hänsyn är ungefär som att
hänga bagaren för smedens brott. Ty icke ha vi någon anledning
att hindra import från andra länder, t. ex. England eller Amerika,
därför att den tyska valutans ställning är abnorm, och ej heller att
låta en tullsats, som motsvarar en avvikelse för en viss valuta, bli
bestående, när avvikelsen i morgon eller i nästa vecka blivit en
annan. Mot svårigheter av detta slag hjälper endast det mest
hänsynslösa och kameleontiskt skiftande envälde över våra utrikes
handelsförbindelser — d. v. s. det gamla bekanta kommissionsväsendet i
betydligt skärpt gestalt. Det vore väl dock förödmjukelsens djup att
behöva gå därhän, och man har så mycket mindre anledning till
en sådan utväg som abnorma valutadifferenser automatiskt utjämnas
just genom fritt byte.
För närvarande resoneras emellertid på många håll, som orn nästan
all import berodde på abnorma valutakurser eller annan »dumping».
Det är blott den gamla oviljan från producenternas sida mot
importen såsom sådan, »varuskräcken», som reser huvudet; och man
undrar på konsumenternas hjälplöshet inför tendenser, vilkas resultat
krigets varubrist borde lia gjort levande. Till svar på själva
argumentet är det nog att peka på den icke föraktliga import vi hade
före kriget, då valutornas avvikelser ej förekommo och alltså ej
kunde förklara saken, samt närmast på det faktum, att Tyskland
då var vår främste importör. Redan på den tiden kunde Tyskland
alltså göra en mängd varor, som efter transport hit till Sverige ställde
sig betydligt billigare än vi kunde göra dem själva; varför skall
det då ligga något onaturligt i att så är fallet nu?
I själva verket är det nog i stort sett en synvilla, när man tror,
att olägenheterna över huvud taget komma från utlandet och på
denna grund vill bekämpa dem med tullar. En sådan uppfattning
har sitt berättigande, när ett särskilt lands produktionsförhållanden
hastigt förbättras i jämförelse med den övriga världens eller ens
eget lands, såsom fallet var exempelvis vid den stora
amerikanska spanmålskonkurrensen från 1870-talet och framåt. I föreliggande
fall är läget emellertid ett helt annat. Man ser det bäst därpå, att
precis samma klagomål komma från alla olika länder, Danmark,
Norge, T}7skland, England, Amerika o. s. v. Överallt skulle då
tullskyddet göra samma underverk, alla skulle behöva skydda sig mot
allas övermäktiga konkurrens. Man kunde tycka, att orimligheten i
denna slutsats skulle ge anledning till eftertanke.
Vad man önskar skydd emot är i verkligheten två helt andra
saker. Den ena är omläggning till fredsekonomi. Vårt näringsliv,
liksom alla andra länders, har under den nödtvungna avspärrningen från
utlandets varutillgång upptagit en mängd produktionsgrenar, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
