Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖM OCH DEMOKRATIENS PROBLEM 21
Gentemot denna radikalistiska samhällsuppfattning reser sig
nu den konservativa eller historiska. För Norström innebär
konservatismen just tillgodoseendet av båda sidorna i samhällets
väsen, ett betonande av den positiva samstämmigheten mellan den
enskildes frihet och samhällets ordning. Här slås det fast, »att
människan vinner verklig frihet först inom samhällslivet, och
att ingen samhällsorganisation förtjänar namnet mer än den,
som skapar former för fria krafters samliv och samverkan.»
Här är samhället intet kollektivum
»utan en organism, en i sig levande varelse. Människoindividerna hava sin
grund i samhället, men samhället är till sin grund och sitt väsende oberoende
av individerna. — — — Över pluraliteten sätter man där rätten och söker
skapa garantier för att rätten också skall kunna uppträda såsom makten, och
över lyckan sätter man det goda. Man vet där, å ena sidan, att pluralitetens
mening kan betyda ett mångdubbelt misstag, och å den andra, att den rätta
meningen icke blir rättare genom att mångfaldigas eller därför, att många
hysa den.»
Som man ser, kommer Norström här ganska nära den
Boströmska av Sahlin modifierade läran om samhället såsom
person. Anmärkas bör, att det senaste citatet också härrör från en
tidpunkt (l897), då han ännu icke brutit sig ut ur
Boströmianis-ineii; en fullt identisk tankegång återkommer emellertid långt
senare, exempelvis i Religion och tanke 1912, där han just
på denna punkt utför en Auseinandersetzung med den
Boströmska samhällsläran i kapitlet om religionen såsom
samhällsliv; även i det posthuma arbetet Viljans frihet återfinnas
samma motiv.
Denna tråd kunna vi dock saklöst släppa, ty det är inte
frågan om samhällets personlighet, som här är den springande
punkten. Konflikten gäller, huruvida samhället är en artificiell
produkt i och för gemensamma intressen — ett bolag, som
Boström uttryckte saken — eller om det måste betraktas som en
historiskt och organiskt framvuxen storhet av överindividuell
karaktär. Det är för den senare uppfattningen, Norström här
bryter en lans. Den moderna »mänsklighetskulturen» finner
han etiskt sett icke hålla måttet, därför att den för sina dimmiga
kosmopolitiska samfundsmål glömmer bort de naturvuxna och
historiska, humant och etiskt sett värdefullare.
»Det är kosmopolitismens grundfel den fordran, att man skall göra sig fattig
på historiskt och traditionellt innehåll, om man vill verka för utvecklingens
stora mål.* — »Vi känna ingen annan väg till humaniteten än den, som går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
