Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 JOHN GULLBERG
fram genom familj, folk och stat», säger Norström i sitt eiiquétesvar i Social
Tidskrift angående Mänsklighetens kultur problem 1903. Och på ett
ställe i Masskultur: »Känslan för kulturen anknyter aldrig omedelbart till sitt
föremål utan alltid genom förmedling av reflexion på nytta och lycka, medan
samhällskänslan växer omedelbart upp ur helt och hållet oanalyserade
personliga förhållanden.»— — —
Såsom av det senast anförda framgår, vidgar och förgrenar
sig samhällsproblemet hos Norström, alltefter som det ställes in
under olika aspekter. Sålunda karaktäriseras det stundom som
ordning contra frihet eller organisk samhällsuppfattning contra
kollektivistisk; stundom som nationalism contra kosmopolitism
eller samfundskänsla contra kulturkänsla. Överallt kan det dock
återföras på det ursprungliga och centrala: individ contra
samhälle. För lösningen av detta fundamentala problem ser
Norström ingen annan utväg än att åter peka på religionen såsom
den syntetiska kraften framför andra i tillvaron:
»Religionen stärker individualiteten genom kärleken det finnes ingen
individuellare och personligare kraft — och uppbygger samhällena genom
kärlekens gemensamma föremål. Religionen är det enda faktum i världen, som
kan lösa problemet individualitet contra socialitet.»
Det vore en lätt uppgift att påvisa ensidigheterna och de
konstruktiva momenten i Norströms samhällslära. Säkerligen med
en viss rätt har man förebrått honom såväl idealisering av
konservatismen som en alltför ensidig och generaliserande betoning
av de destruktiva sidorna i de radikala samfundsuppfattningarna.
Här måste man emellertid fasthålla två ting för alt göra hans
innersta intentioner full rättvisa. Det ena är, att Norström i
sin analys av de skilda samhällsåskådningarna ej åsyftar att göra
en så trogen bild som möjligt av resp. politiska partier, sådana
de in concreto utformats i ett visst socialpolitiskt läge. I
stallet söker han renodla de olika ståndpunkterna genom att
återföra dem på deras principiella utgångslägen. Han vill så att
säga teckna den liberalism etc., som utan varje kompromissande
är sina högsta idéer trogen. Att han härvid likväl ansluter sin
kritik till den gängse politiska terminologien är måhända ägnat
att något förvirra situationen — åtminstone för den, som icke
är van att diskutera partipolitik i de abstrakta principernas
luftfattiga rymder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
