Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 JOHN GULLBERG
att med all makt driva ut allt vad liv och anda heter ur staten för att i
den få ett riktigt effektivt och bekvämt verktyg. Men detta är att driva ut
djävlar med Beelzebub, det är att slakta friheten på dess eget altare. Och så
söker den ändå kasta ett idealt skimmer över denna statens och samhällslivets
avskalning. Liksom det låge någon högre rättvisa i att sätta trycket från de
många i stället för trycket från de få och i att skapa många små
njutningsmänniskor i stället för de få stora, som jagas på porten.»
Verklig frihet är möjlig först, då den blir positiv, d. v. s.
innanför de historiska samhällenas hank och stör. Därhän
komma vi först, då vi uppfatta den såsom personlighetsliv i
närmaste anslutning till den överindividuella och övermänskliga
personliga makten i tillvaron, Gud. Det är särskilt under den
allra sista fasen av sin utveckling — i Viljans frihet — som
Norström ger det fullmogna uttrycket åt dessa tankelinjer. Men
redan i Masskultur kan han helt och fullt instämma i det
paulinska ordet: »Där Herrens ande är, där är frihet.»
Härmed lia vi nära tangerat den tredje frågan, den som rör
radikalismens personlighetsbegrepp. Detta täckes i stort sett av
begreppet individualism — och det är det, som enligt Norström
gör det ohållbart. Individen har blott såsom sådan ingen
omedelbar rätt att göra anspråk på, framför allt ingen rätt gentemot
samhället. I och för sig är det »individuella» ingenting annat
än en innehållstom, kvantitativ enhet — och därför är det också
typiskt för den radikala individualismen, att för den
»huvudriktningen på form alltid är karaktäristisk», under det att »den
äkta och sanna personlighetsprincipen siktar icke främst till
form och grad utan till innehåll och art». Så länge alltså
radikalismen endast syftar att frigöra individerna utan att lyckas
skapa en ny kvalitativ livsbestämdhet, måste den betraktas
uteslutande som ett dekaderisfenomen. I den förut omnämnda,
synnerligen läsvärda uppsatsen om Perso n lighetsprincipen
framhållas dessa synpunkter med största pregnans:
»Individualismen’ har» — heter det här — >en lång förhistoria och har talat
med många lärda och skarpsinniga tungor, fastän aldrig med
pingstdagens-Den knyter sig till de sjunkande samhällsbildningarna och världskulturerna.
När andens levande enhet upphör att sammanhålla dem och
förruttnelseprocessen i följd därav tager sin början, då begynna maskarna kräla, och var och
en vill vara en mask för sig. >
Mot radikalismens kvantitativa personlighetsbegrepp reser
Norström sitt kvalitativa. »Endast i sitt verk äger människan indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
