Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vitalis Norström och demokratiens problem. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VITALIS NORSTRÖM OCH DEMOKRATIENS PROBLEM 27
vidualitet.» Blott den, som vågar offra silt eget lilla jag under
arbetet på kallets övergripande uppgifter, kan göra anspråk på
personlighetens rätt. Blott den, som mister sitt liv, skall vinna det.
Under kallelsearbetet vidgas personligheten långt utöver det
rent individuellas sfär och förankras i ett objektivt sammanhang,
»samhällsanden». På denna punkt övergår den Norströmska
samhällsläran otvivelaktigt i en art mystik. I varje fall har han
aldrig gjort något försök att närmare klargöra relationerna mellan
individen och »samhällsanden» — om än problemet ofta
tangeras. Så mycket torde dock framgå av de sista formuleringarna,
vi hava av hans hand rörande dessa ting, att han i samhället
sett ett slags personligt mellanled mellan
individual-personlig-heten och den överindividuella personligheten, Gud. En
förankring i den senare är i sista hand den innersta
förutsättningen för att individen skall äga personlighetsvärde. Blott den
är i egentligaste mening en personlighet, som är »gudsbestämd»
— vilket åter förvisso kan etiskt omskrivas med att vara hell
inriktad på det godas seger i världen.
Den fjärde och sista frågan gäller radikalismens försök att
skapa ett positivt livsideal genom anknytning till den gamla
kristna gudsrikestanken — dock under bortskärande av dess
transcendenta halt. Jag tror mig icke bättre kunna
karaktärisera Norströms ställning på denna punkt än genom att citera
en sida ur hans förut något berörda uppsats Stridslinjen:
»Det jordiska framtidsriket med dess drömda härligheter är ett oäkta skott
pä religionens träd, en vingklippt odödlighetstanke, vars förutsättningar icke
blott äro utomvetenskapliga utan stå i tämligen bestämd strid med allt vad
kimskaplig framtidsberäkning förmår göra troligt om mänsklighetens naturliga
utveckling. Skall icke historien gå fram mot samma senila urartning som varje
enskild människa? Var ligger den föryngrande ungdomskällan? Icke i eii natur
vars rörelse och liv genomgående bero på krafternas motsats och spänning men
vars processer faktiskt äro inriktade på en alltmer tilltagande jämvikt, i vilken
all energi slutligen skall bli vilande. Massan skall döda rörelsen i naturen.
Hur skall människan, om hon själv alltigenom är en naturvarelse, kunna
motstå denna tendens?
Hur skall för övrigt lyckokänslan kunna stå sig gent emot ett högre stegrat
medvetande, en allt klarare och rikare kunskap, då varje plus på denna senares
1 Ett försök att närmare utreda Norströms ställning till Boströms-Sahlins
lära om samhällets personlighet skulle här föra alltför långt, i all synnerhet
som Norström själv genom att åtminstone skenbart oscillera mellan skilda
positioner visade sig ända in i det sista brottas med detta problem utan att
lyckas nå någon definitiv klarhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
