Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Ejnar Smith: Daniel Römer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling exemplifierar det Hegelska systemet. Efter att ha börjat
med att skildra det amerikanska livets rastlösa oro har han numera
slagit över till en absolut motsatt ämneskrets: ingen idyll är nog
stillastående, nog rofylld för honom. Det tempo, i vilket hans senaste
berättelse skrider fram, kan bäst åskådliggöras genom en hänvisning
till det faktum att hjälten i boken, som på sid. 1 anländer till
Köpenhamn, först på sid. 16 hinner ut ur Hovedbangaarden. Hans
senare öden äro enkla nog; han har egentligen rest till Köpenhamn
för att begå självmord men avhålles från detta därigenom att han
indrages i en liten vardagshistoria från allékvartqren i Köpenhamns
utkanter, där en självuppoffrande tjänstflicka, en kristligt sinnad
student och en morfinförgiftad läkare spela huvudrollerna. Det hela
är ganska enkelt men icke illa berättat, om också ställvis väl
sentimentalt; den känslosamma posen klär knappast Henning Berger
särdeles väl, närmast av den anledningen att man alltför lätt och
tydligt märker dess karaktär av pose.
Får man tro förlagsannonserna, skulle Ejnar Smiths roman
Daniel Römer ha utgått i ej mindre än 11,000 exemplar. Varför en
så ovanlig framgång blivit denna bok beskärd synes emellertid
ytterligt svårförklarligt, ty fastän genomgående ganska väl skriven, är dock
Daniel Römer på intet sätt något särskilt märkligt eller betydande
arbete. Huvudfiguren är en vek och viljelös fantasimänniska, vilken
genom omständigheternas makt tvingas att åtaga sig en ledarställning
inom det praktiska livet, som han icke är vuxen. Själv fullt
medveten om sin oförmåga att motsvara de krav, som ställas på honom,
söker han stöd utanför sig själv; men hans hustru, en kall och
desillusionerad kvinna, för vilken hans väsens egenart är djupt
främmande, glider allt mer och mer ifrån honom, och den kvinna, som
starkast fängslar honom och som han med tveksam skygghet söker
närma sig, hans vän Gomer Langes hustru Violet, har ingenting
annat än ett sympatiblandat, fastän halvt ringaktande medlidande att
skänka honom. Så stannar han i sitt yttre såväl som i sitt inre liv
på dilettantens stadium, verkligheten med alla dess rika tillfällen
glider honom förbi, och då han för sista gången, redan märkt av döden,
i sitt hem talar till sina vänner, resumerar han sitt livs erfarenhet
i ett par bittra fraser om tillvarons intighet och gyckelspel. Liksom
hela hans liv varit en betydelselös episod, har han själv endast varit
en förbiskymtande skugga, som förflyktigas utan att lämna något spår
efter sig.
Det vore orättvist att förneka, att Ejnar Smiths arbete har
åtskilliga goda sidor, både vad karaktäristiken och miljöskildringen beträffar.
Dess svaghet ligger egentligen i själva uppslaget. Förr i världen hyste
man visserligen mycken égard för herrar av Daniel Römers typ, men
tiderna ha förändrats, och bleksiktiga, handlingsodugliga esteter stå för
närvarande ingenstädes särdeles högt i kurs. Icke ens Niels Lyhne och
Martin Birck, genrens mest kända representanter, ägnar man numera
någon vidare devotion. Ejnar Smith kan icke få oss att hysa något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
