Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Rudbeckius. Av S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han efter att år 1603 i Wittenberg ha promoverats till
fil. magister och efter en därpå följande studieresa i Sydtyskland
1604 anställdes såsom professor i matematik vid Uppsala
universitet, uppträdde han som en förkämpe för den Wittenbergska
aristotelismen. På personlig polemik inlät han sig ej med de
svenska ramisterna, vid vilka han var fäst med lärjungeskapets
band, och av ramismens fruktbärande pedagogiska idéer drog
han nytta, men mot dess trångbröstade ovilja mot klassiciteten
såsom annat än formellt bildningsmedel hävdade han kraftigt
dennas förtjänster och därmed allmänbildningens berättigande.
I sin installationsföreläsning 1604 skildrade han vältaligt och
entusiastiskt, vilka välgärningar bildningen från äldsta tider —
således även innan den kunnat tagas i den kristna trons tjänst
— medfört för mänskligheten. »O vetenskapliga bildning
(litterarum cognitio)», utropar han, »livets vägviserska, dygdens
upptäckerska, lasternas förjagerska, vad skulle väl utan dig ej blott
vi utan hela det mänskliga livet ha blivit! Du har grundat
städer, Du har sammanfört de skingrade människorna till
samhällsliv, Du har kuvat vilda och barbariska folk, Du har lärt
oss humanitet, Du har varit lagarnas upptäckerska och
uppfostrarinna till seder och samhällsordning»! Och ej blott i ord utan
även i handling hävdade Rudbeckius sin uppfattning. I den
anstalt för propedeutisk universitetsbildning, hans collegium
privatum, som han 1610 upprättade, studerades klassiska auktorer
ingalunda uteslutande i formbildande syfte. Det var emellertid
genom det inflytande han sedermera såsom biskop utövade på
gymnasieorganisationen under Gustav Adolfs regering, som han
framför allt främjade det bildningsideal, som han med sådan
entusiasm förfäktat i sitt ungdomstal. Då han lät trycka detta
1624, året efter det Västerås gymnasium upprättats, synes det
vara fullt berättigat att tillerkänna det en programmatisk betydelse
för denna hans skapelse. I läsordningen för det gymnasium,
vilket den i många hänseenden om kyrkan så högt förtjänte
Paulinus såsom biskop i Strängnäs stift 1626 enligt ramistiska
principer upprättade i Strängnäs, upptogos inga andra klassiska
auktorer än de för den oratoriska stilens utbildning oundgängliga
(Cicero och Virgilius). För den grekiska undervisningen föreskrevs
blott bibeln, och i allmänhet gavs plats åt profana ämnen endast
såsom hjälpmedel åt teologien. Med rätta har därför Schück
karaktäriserat denna läroverkstyp såsom blott ett prästseminarium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
