Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hem och statstjänst. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEM OCH STATSTJÄNST 225
jag vågar påstå, oemotsägliga utgångspunkter — illustrera hur
orimligt ett avlöningssystem är, som bestämmer lönesatserna
efter löntagarens rent personliga behov. Den orimligheten är
ingenting nytt, den framträder bara mera bjärt, ifall vi få en
mängd kvinnliga statstjänare med samma avlöning som de
manliga. Det kanske invändes, att våra nuvarande avlöningar
inte äro bestämda efter ovannämnda grund utan med hänsyn
till möjligheten att underhålla familj. Den invändningen är
emellertid endast delvis riktig; det är ju i själva verket ett
nonsens att med sådan hänsyn som utgångspunkt komma till
en fixerad avlöningssumma, eftersom det torde vara omöjligt
att fastslå någon normalstorlek för familjen. Och dessutom är
det ju ett orimligt slöseri av staten att avlöna ensamstående
personer med belopp, som bestämts med försörjningsplikt som
utgångspunkt. Nej, vill man ha ett genomtänkt och enhetligt
avlöningssystem, så får man allt välja mellan två alternativ:
antingen beräknas lönen för en ensam person och blir då fix
— vilket inte utesluter vare sig dyrtids- eller dyrorts- eller
ålderstillägg; eller beräknas den för en familjeförsörjare och blir
då varierande efter familjens storlek. Alla våra hittillsvarande
avlöningssystem ha varit kompromisser mellan dessa båda
möjligheter, mer eller mindre vacklande och i sina konsekvenser
orimliga. Att ha bjärt ådagalagt dessa orimligheter genom att
driva likställighetsprincipen till det yttersta även på
avlöningarnas område — det är de sakkunnigas största förtjänst.
Men valet mellan de båda nyssnämnda alternativen borde
inte vara svårt. Det förra alternativet — den enda möjliga
till-lämpningen av den ofta drivna men numera kanske något
mindre högljudda satsen, att lönen skall bestämmas efter
arbetsprestationens värde — är uppenbarligen sådant, att det
motverkar familjebildandet. Bland de många yttranden i
lönefrågor, som de sakkunniga referera, finnes också ett, som är
hämtat ur dåvarande ecklesiastikministerns anförande till
statsrådsprotokollet vid avgivande av 1906 års proposition angående
lönereglering för folkskolans lärare och som återgives sålunda:
»Vad rättvisans bud krävde, vore icke, att lärare och
lärarinnor för lika arbete gottgjordes med lika lönesumma, men väl
att de med hänsyn till sina levnadsvillkor bleve lika
förmånligt ställda» (II, 120). Sedan dess ha femton år gått, men ännu
har det inte gått upp för vare sig den allmänna meningen eller
16. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
