Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hem och statstjänst. Av August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEM OCH STATSTJÄNST 227
blemet till hela sin art sådant, att det över huvud aldrig kan
lösas generellt; den slutliga lösningen blir ändå individuell.
Men förutsättningar skulle givas åt individerna att lösa det var
och en på sitt sätt, efter djupare grunder än de ekonomiska.
Jag har hittills talat om statstjänst; det är om sådana
tjänster, sakkunnigebetänkandet handlar. Men äro principerna
riktiga, gälla de lika väl andra tjänster och anställningar, som
äro av den art, att de lägga beslag på innehavarens
huvudsakliga arbetskraft. I ett av de sakkunniga refererat yttrande av
statskommissarien Beckman (II, 125) framhålles statens ställning
som mönsterarbetsgivare. Men långt ifrån att denna dess
ställning borde, såsom herr B. menar, verka avskräckande i fråga
om införande av avlöningsprinciper sådana som de nu
skisserade, borde den verka lockande. Tänk om statens exempel
kunde förmå kommuner och enskilda att såsom arbetsgivare
också behjärta hemmens behov! Då skulle det resonemang,
jag fört om kvinnlig statstjänares möjlighet att vid äktenskaps
ingående eller åtminstone när barnen börja komma lämna
statstjänsten, få vida större räckvidd. Ty det hittills sagda
gäller ju strängt taget endast för det fall, att det är med en
annan statstjänare, vederbörande gifter sig.
Men så länge staten envisas att fasthålla vid det nuvarande
systemet med löner, som äro något slags underlig
medelpropor-tional, beräknade för en liten familj men någon gång onödigt
stora för den ensamme och alltid för små för någotsånär
talrika familjer — så länge blir det en orimlighet att låta manliga
och kvinnliga statstjänare få samma lön. Det ligger i statens
intresse, att dess manliga befattningshavare äro gifta och de
kvinnliga ogifta. Vill man då inte nyansera lönerna så pass
individuellt som här skisserats, så må man beräkna dem efter
behovet hos en familjeförsörjande man och en ensam kvinna.
Detta är en ytterst klumpig lösning av problemet; men den är
åtminstone mindre dålig än den de sakkunniga bjuda på, ty
denna inbjuder direkt till en för staten icke önskvärd
utveckling av förhållandet mellan hem och statstjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
