Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyskarnes ställning i Tjeckoslovakien. Av Hermann Ullmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 HERMANN ULLMANN
utan att en enda tysk, ungersk eller rutenisk representant
deltog i beslutet. Bland dessa lagar är särskilt språklagen till
stor skada för tyskarne: endast i sådana områden där de utgöra
minst 20 % ha de rätt att officiellt använda sitt eget språk.
Härav följer att rent tyska församlingar som ligga inom tjeckiska
domsagor äro rättslösa i språkligt avseende. Sammalunda
förhåller det sig med en hel rad lagar orn fast egendom, om skolor,
om ortnamn m. m. Alla ha de till ändamål att tjäna en
chauvinistisk-imperialistisk förvaltningspraxis.
Det är självklart att en massa övergrepp förekommit av de
tjeckiska trupperna gentemot den värnlösa tyska befolkningen,
särskilt kunna nämnas morden den 4 mars 1919, samma dag
som den tysk-österrikiska nationalförsamlingen öppnades. Vidare
ingreppen i församlings- och tryckfriheten, våldförandet av
brevhemligheten och slopandet av hundratals tyska skolklasser.
Icke minst pinsamma äro naturligtvis alla de ekonomiska
tvångsåtgärder som ha till ändamål att genom misshushållning med
statens medel förinta den tyska befolkningens förmögenhet. —
Detta system att mer och mer förtrycka stora, i sig själva
livskraftiga minoriteter fortfor planmässigt, sedan hela befolkningen
som sådan fått en representation, och under en regering, i vilken
de tjeckiska socialdemokraterna intogo en stark ställning.
Valen företogos under förhållanden som gjorde att de utföllo
förmånligt för tjeckerna. De tjeckiska soldater, som voro
stationerade inom rent tyska områden, valde där, och diverse andra
valmanipulationer gåvo tjeckerna 24 mandat mer än de haft
rätt till. I underhuset valdes av tyskarne 31 socialdemokrater,
12 av nationalpartiet, 5 nationalister, 13 av Bund der
Land-wirte, 9 kristligt-sociala och 2 tysk-demokrater. I senaten: 16
tyska socialdemokrater, 6 av nationalpartiet, 2 tysk-demokrater,
2 nationalsocialister, 7 agrarer, 4 kristligt-sociala.
Representanterna för nationalpartiet, nationalsocialisterna, agrarerna, de
kristligt-sociala och tysk-demokraterna inom båda kamrarna
sammanslöto sig till ett parlamentariskt förbund, vars ledare är
d:r v. Lodgman, som varit Tysk-Böhmens »Landeshauptmann»
från revolutionen till fredsslutet. Socialdemokraterna avböjde
att sluta sig till förbundet meri följde i nationalpolitiskt
avseende ungefär samma väg som de »borgerliga». Inom underhuset
stå sålunda 72 tyskar gentemot 187 tjecker och inom senaten
37 tyskar mot 96 tjecker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
