Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 5. 9. 1921 - Socialism och revolution - Sparsamhet och premieobligationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 381
och kunna visserligen förebyggas, men de förebyggas icke genom några
sinnesändringar hos eller försäkringar av män, vilka i det avgörande
ögonblicket i alla fall ingenting betyda, utan genom att det
borgerliga samhället städse bevarar sin egen styrka oförminskad.
Det har vilat ett olyckligt öde över den
spar-samhetskampanj, som förts här hos oss liksom
annorstädes. Slagordet »arbete och sparsamhet» lancerades först på
den skandinaviska valutakonferensen 1918, närmast som alternativ till
positiva åtgärder mot penningvärdets försämring, och upptogs sedan
i olika tonarter ej blott av organ i mer eller mindre intim
förbindelse med den storbankskombination som lancerat det utan även
av andra. Och därom var i och för sig intet annat än gott att
säga. Ty jämte företagsamhet — som säkerligen ej saknats bland
den ifrågavarande frasens skapare, ehuru det av någon anledning ej
nämndes — äro de två nämnda egenskaperna grundvalen för allt
ekonomiskt liv, för all materiell trevnad och välmåga, att ej tala om
deras rent moraliska värde. Det var sålunda all anledning att
inskärpa deras betydelse, både då och eljest.
Visserligen kunde man från början hysa vissa tvivel, om
sparsamheten just var det utmärkande för de kretsar, där den ivrigast
förfäktades; det föreföll ibland som om kravet därpå närmast bars upp
av dem som varken behövde eller ville idka den vackra dygden för
egen del och därför ansågo sig inlägga förtjänst genom att åtminstone
predika den för andra.
Detta är dock kanske ej huvudsaken, även om moralpredikanter
ej alldeles borde förbise exemplets makt. Betänkligare var, att man
visserligen ville låta de andra utöva sparsamhet men samtidigt för
egen del inhösta sparsamhetens frukter, såsom en ovördsam kritiker
(d:r Torsten Gihl) en gång sade i en artikel i Svenska Dagbladet. Hela
den förstörelse av penningvärdet, som hade fråntagit spararna
aderton milliarder (18,000,000,000) kronor — en del härav ha de
visserligen sedermera återfått genom penningvärdets förbättring — ägde
nämligen sitt förnämsta stöd just hos det intresse, som främst
predikade sparsamhetskravet. Där var det som hindret för en riktig
diskontopolitik alltid stod att finna, och i sin praktiska strävan voro
dessa intressegrupper därför så intensivt inriktade på att visa
sparandets fördärvlighet som det var möjligt. Var och en som, genom att
avstå från nöjen och njutningar eller kanske t. o. m. från ännu
viktigare livsfunktioner, hade lyckats förvärva en livränta, en
livförsäkring, »pengar på banken» eller en obligation, såg genom
penningvärdeförstörelsen och sålunda indirekt genom den felaktiga
diskontopolitiken sin sparsamhets frukter konfiskerade och var ungefär lika
barskrapad som grannen, den där aldrig nekat sig någonting eller ägnat
en tanke åt framtiden.
En mer fruktansvärd praktisk predikan mot sparsamhetens nytta
har mänskligheten sällan upplevat. Men för att sparsamheten likväl
skulle komma till stånd, hade samma intressegrupper medel till sitt
26. Svensk Tidskrift 1921*
Sparsamhet oeh
premieobligationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
