Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En ensam röst i Ålandsfrågan. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ENSAM RÖST I ÅLANDSFRÅGAN 405
Än större blir vänsterns ansvar, då den själv gripit
regeringsmakten. Men högern måste även då dela ansvaret.
Det enda säkra men också absolut säkra sättet att skaffa
Åland dess rätt hade varit att Sverige satt sig i besittning av
ögruppen. Naturligtvis borde och hade vi sedan hänskjutit
avgörandet till Folkens Förbund efter en garanterat opartisk
folkomröstning. Det torde icke vara obekant vilken oerhörd
betydelse den faktiska besittningen utövar på stormakternas
avgöranden, allrahelst när den som i detta fall stämde med
folkmeningen. Nu hade vi ju också en gång besatt Åland men
bortkördes av tyskarna. Varför besatte vi det ej på nytt, när
dessa måste draga bort? Skulle detta ha retat ententen? Det
finns icke ett enda faktum, ett enda skäl som talar därför.
Skulle det framkallat krig med Finland? Finland hade
sannerligen aktat sig för att då börja krig, utmattat som det varefter
inbördeskriget, hotat av krig med Ryssland, bankruttmässigt till
sin ekonomi, fruktande för hungersnöd och därtill med en mycket
svag internationell ställning samt utan flotta. När sedan
Folkens Förbund träffat det definitiva avgörandet — i det
förutsatta fallet till Ålands förmån — så hade Finland ännu mer
.måst akta sig för ett krig, vilket då hade varit en utmaning
mot Folkens Förbund och de ledande ententemakterna.
Skälet varför vi ej besatte Åland på nytt var alltså helt enkelt
undfallenhet för Finland. Än värre framträdde denna
undfallenhet däri att vi erkände Finland som självständigt utan något
som helst förbehåll till Ålands förmån. Detta har motiverats
därmed att vi skulle »vara gentila». Men det är raka motsatsen
till gentillesse att vara gentil på andras bekostnad.
När så slutligen avgörandet nalkades, vad åstadkommo vi
för att hjälpa upp frågan ur det svåra läge vari vi själva försatt
den? Ingenting annat än noter och tal, vilkas värdelöshet även
våra minst erfarna statsmän borde ha insett. Medel saknades
dock ej. Ett av de kraftigaste hade varit en social och moralisk
bojkott av de svenskfinnar som togo finskhetens parti mot
Sverige och rätten. Svenskfinnarna äro kloka nog att inse hur
hopplöst ställda de äro, om Sverige övergiver dem, och deras
bättre jag driver dem, frånsett alla beräkningar, till oss. En
dylik bojkott hade därför brutit deras enhälliga front, vilken
ju började vackla i alla fall, fast ej tillräckligt, förrän det var
för sent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
