Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En ensam röst i Ålandsfrågan. Av Erik Hedén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 ERIK HEDÉN
Däremot är det högst sannolikt att ett annat politiskt faktum
från början gjorde en svensk seger i Ålandsfrågan svår eller
omöjlig: den Hammarskjöldska neutralitetspolitiken. Resultatet
visade att det var England som hade Ålands öde i sina händer.
Men England blev som bekant ytterst uppretat över vår
neutralitetspolitik ända långt in på 1917. Huruvida nu den
Hammarskjöldska uppfattningen om begreppet »continuous voyage»,
stängningen av Kogrundsrännan o. s. v. voro idéer
tillräckligt höga och stora att förtjäna offret av Sveriges vänskap med
Europas starkaste makt, det må hr Hammarskjölds forna
anhängare själva avgöra. Vad man kan fordra är blott att de
göra klart för sig, vilket offer den av dem gillade politiken
pålade Sverige.
Få saker vittna så starkt om svenskarnas
psykologiskt-poli-tiska obegåvning som deras gängse uppfattning om England.
De anse engelsmännen dels för det hårdaste och lömskaste av
alla folk, dels för det lättast lurade. Vill man ännu efter
försvaret för Tysklands rätt till Oberschlesien, anbudet till Irland och
den senaste brittiska rikskonferensen hysa den förstnämnda
meningen, så står väl detta ej till att hjälpa. Men den senare bör
ändå icke tålas. Engelsmännen lägga sig ogärna i andra folks
affärer och hava i regeln föga reda på andra folk. Men när de
vilja få reda på något, så få de det vanligen. De affärsmän här
hemma som stodo på deras svarta lista lära kunna upplysa ett
och annat därom. England bryr sig visserligen ej om att hämnas
på en oskadlig makt som gjort det obehag. Men det bryr sig
— antagligen tack vare sin hårdhet och lömskhet — ännu
mindre om att göra en dylik makt några tjänster, när det ej
självt har fördel därav.
Att vi från början hade den mäktigaste ententestaten till
motståndare i Ålandsfrågan beror således på en politik för vilken högern
främst bär ansvaret. Dock kan ingalunda vänstern säga sig fri
från ansvar. Den tålde alldeles för länge Hammarskjölds
politik, av rädsla, efter vad den själv erkänt. Den vågade heller
icke — förrän efter ententens seger — motsäga de skarpa
angreppen mot England i tillräckligt allmän och tydlig måtto.
Särskilt är det antagligt att vårt nuvarande sändebud i London,
frih. Palmstierna, hade försvårat sitt verkligen ovanligt
intresserade arbete för Åland genom sin tveksamma och delvis oklara
hållning under den vanskligaste Hammarskjöldska tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
