Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Arbetslöshetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 447
stöd. Detta kan ej på något sätt bestridas med en hänvisning till
att varje arbetslös, som får nödhjälpsarbete eller annat understöd,
måste mottaga av arbetsförmedlingen anvisat arbete, bl. a. därför att
den offentliga arbetsförmedlingen som bekant endast omfattar en ringa
bråkdel av arbetsmarknaden. Enligt vanlig fackföreningsschablon synas
emellertid de arbetslösa i statsarbetena endast vilja se arbetsgivare, som
»nedpressade» arbetslönen, och redan under vintern och våren
reagerades häremot på övligt sätt genom strejker och blockader vid de
statliga nödhjälpsarbetena. Från myndigheternas sida hävdades bestämt,
att sådana arbetsnedläggelser endast hade den verkan, att de strejkande
utestängdes från vidare statshjälp och andra understödda anvisades till
nödhjälpsarbetena med risk att vid vägran fråntagas sitt understöd.
Från statsorganens sida lämnades också klart besked härutinnan.
Socialministern kallade dessa strejker för »sabotage av själva
samhällets hjälp», och statsutskottet betecknade dem såsom oförsvarliga.
Men det imponerade inte alls på de arbetslösa. Syndikalister och
kommunister ockrade av alla krafter på den speciella arbetarmoralen
samt satte under sommaren i gång den ena arbetsnedläggelsen efter
den andra. Härvidlag inträffade esomoftast de mest groteska
situationer. Sålunda blockerade vid midsommartiden en handfull
syndi-kalister ett statsarbete på Ingarön nära Stockholm med följd, att
alla understödda familjeförsörjare i Stockholm, som vägrade antaga
dit anvisat arbete, berövades sitt understöd under flera veckor. Till
sist fingo syndikalisterna ge med sig. Blockaden hävdes, och de
understödda i Stockholm återfingo efter hand sitt understöd. Man
skulle ha trott, att därmed saken varit utagerad. Men nej! I
augusti proklamerade »de arbetslösas förening» i Sundbyberg blockad
på ett för arbetslösa i Stockholm avsett nödhjälpsarbete i Frösunda,
och hela proceduren från försommaren återupprepades. Man vet
icke, vad man mest skall förundra sig över: dessa självkorade
»ledares» oförsynthet att utan vidare skrupler taga understödets knappa
nödtorft från de arbetslösa eller dessas vidskepliga tabuvördnad för
den blotta blockadparollen.
Den senare episoden var emellertid ett led i ett större
sammanhang. I mån av prisnivåns och lönernas sänkning hade nämligen
regeringen under sommaren förständigat arbetslöshetskommissionen
att reducera nödhjälpslönerna. Samtidigt nedsattes genom ny kungl,
förordning understödsbeloppen med 1/7. Detta kände de arbetslösa
som en ny utmaning, och nyssnämnda kretsar med
bolsjevikdirek-tören Karl Kilbom i spetsen voro genast färdiga att draga fördel av
situationen. Man försökte organisera de arbetslösa på varje särskild
ort och inkallade ombud till en konferens i Stockholm i augusti,
vilken, förutom antagandet av de vanliga resolutionerna om
industriens omedelbara socialisering, förmögenhetskonfiskation o. s. v.,
beslöt allmän strejk och blockad av de statliga nödhjälpsarbetena från
och med den 4 september. Tidpunkten var omsorgsfullt vald, ty
söndagen därpå inföll den stora valsöndagen, då bolsjevikerna
spekulerade på de arbetslösas röster, och man måste medge icke utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
