Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Arbetslöshetsfrågan - Politiken gent emot Finland 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 DAGFNS FRÅGOR
framgång, ty av de 90,000 röster, som tillföllo kommunistpartiet, torde
en icke oväsentlig del hava kommit från detta håll. Själva aktionen
blev emellertid från början ett uppenbart fiasko. Strejken
omfattade endast ett par procent av de vid statsarbetena sysselsatta, och
efter valen har återgång skett, så att nu synes för första gången
under hela året fred råda på detta egendomliga arbetsfält.
Anledningen härtill torde nog också vara den, att de arbetslösa
nu sätta sitt hopp till de socialdemokratiska segerherrarna vid valen.
Dessa stå också inför en brydsam situation. Redan den
formulering, som regeringsprogrammet nyligen gav åt
arbetslöshetsfrågan, vittnar om denna förlägenhet. Riksdagens beslut få icke
överskridas, hette det, vilket måste betyda, att understöd och löner
för närvarande icke kunna höjas. Men den hittills förda politiken
måste göras »smidigare», och härför hoppades regeringen ha »medel»
till förfogande. Om dessa orakelspråk har en livlig pressdiskussion
uppstått, av vilken åtminstone det negativa resultatet framgått, att
de borgerliga partierna icke synas hågade att infria
socialdemokratiska vallöften till de arbetslösa. I positivt hänseende har så mycket
blivit upplyst, att med ovannämnda »medel» åsyftas det lilla
kredi-tivet på 15 millioner kronor. Härom heter det i § 65,
regeringsformen, att »Konungen kan, då han finner det vara oundvikligen
nödigt, för oförutsedda händelser, sedan hela statsrådets tankar därom
blivit inhämtade, lyfta detta till rikets försvar eller andra högst
viktiga ändamål.» Att regeringen konstitutionellt har denna rätt, och
att utvägen blev ventilerad vid riksdagsbehandlingen av
arbetslöshetsfrågan i våras, är ställt utom allt tvivel. Men är verkligen en
sådan åtgärd »oundvikligen nödig», då enligt uppgift de av riksdagen
beviljade medlen torde räcka till årets slut, för den händelse icke
understödsbelopp och löner höjas? Detta går icke för sig utan att
åsidosätta riksdagens beslut, vilket regeringen funnit omöjligt. På
vilket »smidigare sätt» skall då det lilla kreditivet användas? Det
är fara värt, att regeringen här, efter påstötning från ett nyligen
hållet representantskapsmöte inom landsorganisationen, funderar på
att efterfölja den onekligen synnerligen smidige Lloyd Georges’ sista
famösa recept i arbetslöshetsfrågan: »Statskredit åt industrien för
att få produktiopen i gång» och — i samma andedrag — »minskning
av alla produktionskostnader.» På mer än ett borgerligt håll kommer
ett sådant program att hälsas såsom den efterlängtade nya inflationens
första svala, och en ny alliance toute morale mellan demokrati och
storfinans på denna punkt kan alldeles icke anses vara utesluten. Men därmed
hade vi också snart den »kapitalistiska bolsjevismen» över oss. Och sedan
kunna industriell demokrati, socialisering och till sist proletariatets
diktatur följa efter det ryska mönstret i skön och programenlig ordning.
I först ett Göteborgsblad, Frisinnad ungdom, och
sedan i Dagens Nyheter har hr Edén förliden
september månad ryckt fråm med en apologi för den svenska
utrikes-politiks gent emot Finland 1918, för vilken han mer än andra bär
Politiken gent emot
Finland 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
