Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gustav Eriksson i Rydboholm. Till 400-årsminnet av Gustav Vasas befrielseverk. Av Gottfrid Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 GOTTFRID CARLSSON
känd och genom föregående verksamhet mera auktoritativ man
än han i verkligheten var. Själve den folkkäre Sten Sture d. ä.
hade 1497 fått erfara, att hans maningar delvis förklingade ohörda
i Dalarna, när han icke hade den yngre Stureätten med sig:
åtskilliga dalkarlar hade då vägrat att följa hans fanor i
kampenmot. kung Hans och upproriska stormän, emedan den så
gott som i deras mitt uppvuxne Svante Nilsson befann sig i
de senares led. Vi kunna redan på denna grund vara
övertygade om, att det var som en representant för Sturepartiet
Gustav Eriksson ryckte dalallmogen med sig, och om en
uppteckning vore bevarad av de tal, han höll på kyrkovallarna vid
Siljan, skulle vi utan ringaste tvivel finna, att han som sitt mål
angivit den ädla fru Kristinas befrielse och den unge Nils
Stures insättande i den ställning, hans fader och farfader hade häft
såsom Sveriges styresmän.
Samma lösen ljöd utan tvivel överallt, där upprorslågan
tändes vintern 1520—1521. Det är endast en sanning med
modifikation, om man vill göra gällande, att initiativet till
folkresningen mot konung Kristian utgick från Gustav Vasa.
Upproret har faktiskt börjat i Småland, alltså i en helt annan
del av riket än den, där han verkade. Sålunda utbröto
elakartade oroligheter i Kalmar län och angränsande delar av
nuvarande Kronobergs och Jönköpings län senast vid
årsskiftet 1520—1521, troligen redan före julen 1520. Resningen,
som enligt Sören Norbys vittnesbörd i första hand hade till
mål att överrumpla Kalmar, varefter man ämnade draga man ur
huse upp mot den på sin »eriksgata» stadde konung Kristian,
leddes dels av några knåpar från trakten, bland vilka Klas Kyle
var den förnämste, dels av fyra Kalmarborgare, som, tydligen
i upprorssyfte, rymt från nämnda stad strax före Sören Norbys
övertagande av hövitsmannaposten därstädes (l dec- 1520). Vad
Klas Kyle vidkommer, hade han stått Sten Sture synnerligen
nära och under Stockholms belägring bistått fru Kristina vid
huvudstadens försvar; av denna anledning var han upptagen i
Gustav Trolles anklagelseskrift mot Sturepartiets medlemmar av
den 7 november och skulle utan tvivel ha blivit bragt om livet
vid blodbadet följande dag, om han ej lyckats undkomma från
Stockholm och rädda sig till sin småländska hembygd. Varken
han eller Kalmarborgarna kunna rimligtvis ha mottagit
impulsen till sin resning från Gustav Eriksson; de ha gripit till vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
