Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Gustav Eriksson i Rydboholm. Till 400-årsminnet av Gustav Vasas befrielseverk. Av Gottfrid Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV ERIKSSON I RYDBOHOLM
173
av egen drift under det färska intrycket av blodbadet och
förvisso avsett att återinsätta fru Kristina och hennes söner i
regementet med förjagande av den trolöse tyrannen. Ungefär
samtidigt med upproret i östra Småland begynte ett liknande i
landskapets västra del. Ledare voro här de med Sten Sture
besläktade unga frälsemännen Lindorm och Per Ribbing, av
vilka åtminstone* den förre ända från barnaåren stått i de
intimaste förbindelser med »unge herr Sten» och senast varit hans
fogde i sydvästra Småland. En uppgift av det danska riksrådet
från år 1523 synes, orn den är riktig, ge vid handen, att även
Ribbingarna befunnit sig i Stockholm vid tiden för blodbadet
men därefter, alldeles som Klas Kyle, skyndat ned till sin hem-
RYDBOHOLMS SLOTT.
(Ur Svecia antiqua.)
ort för att där resa allmogen. Kristian II påstår strax efteråt,
att de börjat sitt uppror på grund av föregående avtal med
Gustav Eriksson, men Kristian är ju intet sanningsvittne, och
hans meddelande bekräftas icke av någon annan källa.
Ribbingar-nas planer stäcktes som bekant i förtid: de blevo tillika med
en del meningsfränder gripna av Ture Jönsson (Tre Rosor) eller
en dennes fogde och på Kristian II:s befallning avrättade i eller
vid Jönköping på nyåret 1521, men sedan konungen och hans
följe överskridit Hallandsgränsen på sin färd till Danmark,
uppblossade upproret strax på nytt i de av Ribbingarna bearbetade
trakterna på anstiftan av de mördades fränder.
Möjligen är upproret även på ett annat håll av mycket tidigt
datum. Man vet, att Stockholms kapitulation i sept. 1520
ogillades av det svenska borgerskapet i staden, och Olavus Petri, som
därvidlag måste anses vittnesgill, berättar i sin krönika, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
