Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ryska bidrag till världskrigets förhistoria. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSKA BIDRAG TILL VÄRLDSKRIGETS FÖRHISTORIA 13
vid bolsjeviksegern torde ha undandolts eller förstörts av
ut-rikesministeradjointen Neratov, vadan de sovjetryska
avslöjandena i regel stanna vid året 1913.
Dessa omständigheter förläna ökat historiskt värde åt den
aktsamling, som en ung diplomat vid den forna ryska
ambassaden i London, B. von Siebert, av namnet att döma en balt,
i fjol publicerade i tysk översättning. Synbarligen har han vid
ambassadens småningom skeende upplösning tagit dess arkiv
om hand. Ursprungligen tänkte han använda det som
källa, vid sidan av egna memoaranteckningar, för en bok om
»förkrigsårens» diplomatiska historia, men vid närmare
eftersinnande valde han klokt nog att låta akterna tala för sig
själva och utgiva dem utan några personligt präglade
kommentarer. Själv tillhör han den pacifistiska krets, som i England
samlas kring lord Parmoor, mr E. D. Morel och föreningen
»Union of Democratic Control», och han har i dennas tidskrift
»Foreign Policy» i trovärdig ton påpekat, att han med sina akter
ingalunda velat göra tysk propaganda och att det blott berott
på en tillfällighet, att den tyska översättningen av akterna kom
att se dagen tidigare än en samtidigt förberedd engelsk. Akterna
i fråga fylla en diger volym på 827 sidor; de ha grupperats efter
de i dem avhandlade ämnena, och utgivarens l företalet
betygade avsky för det diplomatiska spelets »brutala, rent
materialistiska strävan efter makttillväxt, varvid våld städse ställts
över rätten», är en personlig bekännelse, som ej kan märkas
lia avsatt spår i det efter allt att döma rent sakliga akturvalet.
Kärnan i aktsamlingen utgöres av urval ur den ryske
Londonambassadören Benckendorffs telegram- och brevväxling åren
1909—1914 med utrikesministrarna Isvolski och Sasonov, men
till ryska ambassaden i London kommunicerades massor av
depescher från Rysslands diplomater i Paris, Berlin, Wien,
Belgrad, Cetinje o. s. v., och därigenom kunna de av Siebert
meddelade akterna ge en ganska god vägledning rörande Rysslands
allmänna utrikespolitik under dessa skickelsedigra år. Särskilt
blir detta fallet, när de suppleras med de av bolsjevikprofessorn
M. Pokrouski i veckotidningen »Pravda» 1919 offentliggjorda
dokumenten och den efterskörd bland den mångskrivande
Isvol-skis depescher, varmed f. n. på sovjetregeringens uppdrag en
fransman vid namn René Marchand är sysselsatt och varur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
