Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Gustaf Hellström: Dagdrömmar - Henning Berger: Vem vet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 LITTERATUR
litterära produktion kan endast efterlämna ett intryck: det saknas i
allmänhet hos våra författare liksom för övrigt hos våra konstnärer
över huvud taget den självförnyelsens kraft, utan vilken all
konstnärlig verksamhet är dömd att sjunka ned till ett själlöst hantverk.
Teknik, rutin och handlag, med ett ord allt vad som kräves för
författarnäringens yrkesmässiga bedrivande, finnas däremot i
nödvändig utsträckning; men enbart på detta kan litteraturen dock ej i
längden leva.
Ett i åtskilliga hänseenden typiskt exempel på vad vår nuvarande
litteratur erbjuder, då den är som bäst, är Gustaf Hellströms nya
bok Dagdrömmar. Den är knappast en roman i vanlig mening;
snarare kan man väl utan att göra sig skyldig till någon otillåtlig
indiskretion betrakta den som en maskerad självbiografi, skriven
under skönjbar påverkan av den psykoanalytiska metoden.
Huvudfiguren, Stellan Petréus, träder oss till mötes som liten gosse, ännu
knappast hunnen till det stadium, då man börjar ana sammanhanget
i tillvaron, och lämnar oss som halvvuxen gymnasist med huvudet
fullt av brytningsårens skiftande intryck. Hans liv är föga rikt på
i yttre hänseende märkliga tilldragelser, där det förflyter inom
hemmets och skolans trånga gränser under en svensk småstads
begränsade horisont. Men det är icke heller författarens avsikt att
framställa vare sig honom själv eller hans liv som något ovanligt eller
påfallande. Tvärt om syftar hans skildring just till att återgiva de
intryck som vardagslivets i och för sig obetydliga tilldragelser
efterlämna i barnets nervöst känsliga sinne. Och i stort sett har han
löst sin uppgift med en säkerhet, som ibland verkar nästan
häpnadsväckande. Iakttagelsens precision, den psykologiska analysens
sanning och den från all sentimentalitet frigjorda uppfattningen äro
förtjänta av odelat erkännande. Man kan icke säga annat än att
skildringen är absolut exakt. Så går det till, sådana äro pojkar, så
förhålla de sig till skolarbetet, så bravera de bland sina kamrater
och så ömklig figur göra de, då bravuren går i kras vid en alltför
hårdhänt konfrontering med verkligheten. Men det är icke utan att
man trots detta har en känsla av att något brister i det hela. Det
är trots all teknisk säkerhet i utförandet dock innerst för torrt, för
kyligt och för enformigt. Att läsa om en pojkes utveckling över
400 sidor igenom blir en smula för mycket, då skildringen varken
friskas upp af poesiens dagg eller belyses av humorns försonande
solglimtar. Ovillkorligt får man vid läsningen av Gustaf Hellströms
intellektuella reportage en barndomsskildring av annan art i
tankarna: Gottfried Kellers skildring av sina uppväxtår i Der grune
Heinrich med dess betagande lyriska charme, dess rika humor och
dess varma mänsklighet. Det är temperamentets begränsning som
utgör svagheten hos Gustaf Hellström, och därför kommer hans
skildring att verka en smula ödslig, hur flott och säkert hans
gestalter än i och för sig äro tecknade.
Henning Berger har alltid varit en man som förstått att följa med
sin tid. För närvarande har han tydligen haft en känsla av att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
