Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Tysklands diplomati 1908—14 - Upsalabibliotekets minnesskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 81
liens förbundstrohet. Schoens diskussion om krigsutbrottet lämnar
på denna centralpunkt intet positivt nytt men rätt mycket sägande
negativa fingervisningar. Italien kommer överhuvud ej alls ifråga
vid hans kalkyl, vilket nära motsvarar det av Berlin- och
Wienkabinetten följda förfaringssättet — en kuriös metod att hantera en
äregirig och som opålitlig känd allierad. För England stannar han vid
den tyska gottköpsfrasen om dess eviga taktik att tussa fiender på
varje starkt växande kontinentalmakt. Om detta var uppfattningen
inom Auswärtiges Amt sommaren 1914, blir ju allt förnuft bannlyst.
Sannolikare är kanske, att man där efter grundlig
specialiseringsmetod hade England stoppat i ett annat fack än de notoriska
motståndarna Frankrike-Ryssland, och att man icke räknade med direkt
förbindelse mellan dessa separerade ressorter. Smickrande för den
tyska statskonsten blir visserligen den förklaringen icke.
Schoens bok är för övrigt intet smicker åt det skrå han tillhört.
Dess största förtjänst ligger i den ärlighet, varmed han i urbanaste
form pekar på de friktionspunkter och partipolitiska svårigheter, som
ständigt störde utrikesledningens arbete. Vad han på bokens sista
sidor summerar om delaktigheten i krigsutbrottet, är i nästan allt —
reservationen gäller egentligen de få raderna om England —
objektivt och skarpt träffande. Om han själv redan från början hyste
sin nu framförda avvisande mening mot inbrottet i Belgien, kan det
blott beklagas, att krigsårens Tyskland saknade möjligheter att låta
erfarenhetens kritik verka inom de maktcentra, som hade att ej bara
föra kriget utan även förbereda freden.
Med »erudition» förstå de franska historikerna
den yttrehistoriska kritiken, d. v. s. hela det
mödosamma och tålamodsprövande arbete, som måste föregå, innan
en om sina villkor medveten historieforskning kan börja med sin
första egentliga uppgift, tolkningen av de till ursprung och äkthet
prövade källorna och fastställandet av deras inre sanningsvärde.
Kravet på direkt iakttagelse och fullständig noggrannhet inom denna
vetenskapsgren har medfört, att den företrädesvis blomstrat under
empirismens högperioder i det mänskliga vetandets historia, och
arten av dess uppgifter har städse gjort den särskilt hemmastadd inom
de lärda institutioner, som förvara vetenskapens källor och
hjälpmedel.
Om båda dessa förhållanden erinras man genom den ståtliga
volymen »Uppsala Universitetsbiblioteks Minnesskrift 1621—1921 med
bidrag av bibliotekets forna och nuvarande tjänstemän» (Upsala,
Almqvist & Wiksells boktryckeri-a.-b., 1921. IX, 622 s. Kr. 30: —).
I den förteckning å Upsala universitetsbiblioteks ledare, varmed
bibliotekets och den svenska historiska forskningens nestor inlett
festskriften, talar främst namnet Erik Benzelius d. y. om levande
och fruktbärande förbindelser med källforskningens ledande
föregångsmän omkring sekelskiftet 1700, urkundsvetenskapens lika outtröttliga
som kritiskt skarpsinniga grundläggare i västra Europas lärdoms-
6. Svensk Tidskrift 1922.
Upsalabibliotekets
minnesskrift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
