Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens Frågor 23. 5. 1922
- Konfliktläget på arbetsmarknaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
23. 5. 1922.
Konfliktläget på arbetsmarknaden.
Med 1908—1909 års erfarenheter för ögonen
frågade sig mången här i landet, hur det skulle vara
möjligt att utan nya fackliga jättestrider åvägabringa den oundgängliga
nedsättning av lönenivån — där denna hittills under åratal reglerats
genom kollektivavtal mellan vederbörande organiserade
arbetsgivare och arbetare — som den ekonomiska ställningen och den
förda deflationspolitiken påkallade. Den senaste »normala»
lågkonjunkturen 1907—1910, som i omfattning och intensitet ingalunda kan
jämföras med den nuvarande depressionen, medförde en mängd
svårartade arbetskonflikter med spännande förlikningsförsök,
Amaltheabomb i Malmö och stigande nervositet hos arbetarklassen, vilken
slutligen utmynnade i den fackliga storstrejken i augusti 1909. Finnas
icke nu samma förutsättningar för en liknande konflikt på
arbetsmarknaden? »Situationsmiljön», för att citera ett bevingat ord från
storstrejksdagarna, företer för visso stora likheter.
Fackföreningsrörelsen har haft utmärkt goda år bakom sig. Lönerna hava stigit
högst avsevärt, och bland de breda lagren är föreställningen om
organisationsstyrkan som det viktigaste momentet vid lönepolitiken
icke mindre levande nu än för tretton år sedan. Snarare har som
försvårande omständighet tillkommit, att den politiska makt, som
arbetarna tillvunnit sig i vårt land, sannolikt icke skulle göra dem
mera benägna att gå med på lönesänkningar än under
rösträttslöshetens dagar, då det var dem omöjligt att utöva samma inflytande
på statsmakten, som nu onekligen är fallet.
Hittills har emellertid icke ställningen på arbetsmarknaden artat
sig sådan, att någon ny storstrejk synes vara i sikte. Det kan vara
av intresse att söka klarlägga några av orsakerna till att händelserna
tagit en annan vändning.
Främsta anledningen torde vara att söka däri att själva den
fackliga storstriden som sådan för bägge parter blir allt mera
svårbehärskad och riskfylld. Ju manstarkare organisationerna bliva —
Svenska Arbetsgivareföreningen omfattade 1921 3,545 delägare med
sammanlagt 308,277 arbetare och Landsorganisationen hade vid nyåret
över 300,000 medlemmar: bägge huvudorganisationerna hava sålunda
ungefär fördubblat sin storlek sedan 1909 — desto mer
mångstridiga intressen göra sig gällande inom desamma och desto trögare
går det att manövrera dem. Det ser ut, som om Cannae-taktikens
»dubbla omfattning», som militärt så sällan lyckas i millionarméernas
dagar, också sett sina bästa dagar på det fackliga stridsfältet. Den
nyligen bilagda danska storlockoutens utgång är ett exempel härpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0309.html
