Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från medeltidens bokvärld. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTIDENS BOKVÄRLD
AV FIL. D:R O. WIESELGREN
Hur reformationstiden och 1600-talet vårdade gamla böcker
och handskrifter, därom har den moderna svenska
bibliotekshistorien givit oss mer än tillräcklig upplysning. Gustav
Vasas fogdar och skrivare förvandlade Vadstena klosters
exemplar av den 42-radiga bibeln till omslag för räkenskaper, hovets
fyrverkare använde pergamenthandskrifter till förladdningar, och
Olaus Rudbeck själv ville med all gewalt sälja större delen av
Uppsala universitetsbiblioteks medeltida handskriftsförråd till
bokbindare för 3 daler kopparmynt pr skålpund. Det är i
själva verket märkvärdigt nog att till vår tid bevarats så pass
mycket som faktiskt skett av vad medeltidens flitiga avskrivare
åstadkommo. Man måste nämligen betänka, att det icke blott
är den efterreformatoriska perioden som i avseende på sina
bokvårdsprinciper har åtskilligt på sitt samvete; även
medeltidskulturen var i allmänhet härvidlag långt ifrån mönstergill. Då
det gäller att förklara förlustprocenten inom den medeltida
bokvärlden är det därför icke möjligt att uteslutande lägga ansvaret
på senare generationers intresselöshet eller förstörelselusta; den
tid, för vilken medeltidsdiktens och vetenskapens för oss
numera oberäkneligt värdefulla arbeten skrevos, var näppeligen
präglad av någon högre grad av pietet. Visserligen hyste man
överallt, i kloster, kyrkor och universitet, teoretiskt sett en
djup vördnad för böckerna såsom förmedlare av det högsta och
nödvändigaste vetandet, men i praktiken blevo dessa åskådningar
efter vad man med till visshet gränsande sannolikhet kan
antaga endast mycket sällan tillämpade. Vad vi äga bevarat av
realistiska skildringar från livet vid de medeltida
lärdomsanstalterna ger knappast vid handen, att man där i allmänhet
hyllade bibliofila intressen. De böcker, ur vilka kommuniteternas
alumner hämtade sitt vetande, fingo säkerligen med tiden ett
Philobiblon eller Om kärleken till böckerna av Richard
de Bury, biskop av Durham. Med inledning, latinsk text och
anmärkningar utgiven och översatt av Axel Nelson. Sthlm, Föreningen
för bokhantverk, 1922.).
24. Svensk Tidskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
