Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens Frågor 29. 6. 1922 - En Hjärnebiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här må endast till densamma knytas några spridda synpunkter och
erinringar, grundade även de på ett personligt lärjungeskap hos
Hjärne. Att dessa anmärkningar få sin färg av den beundran, ett
sådant lärjungeskap måste föda och nära, har icke kunnat undgås
och skall utan ursakande oförbehållsamt erkännas. En
minnestecknare, som icke hyser sympati och beundran för sitt föremål,
har därmed vägen stängd icke blott för att verkligt förstå utan ock
för att rättvist döma. Någon fullständig bild åsyftas icke; det har
blott gällt att framhålla vissa huvudpunkter i Hjärnes
vetenskapliga och politiska åskådning, som för den som skriver dessa rader
utgöra nyckeln till ett riktigt förstående ej blott för hans egen
livsgärning utan ock för det inflytande han som ungdomslärare
utövade.
Om den vittgående och varaktiga betydelsen av Hjärnes insats inom
hävdaforskningens område råder numera näppeligen någon oenighet.
Men vari ligger Hjärnes storhet såsom hävdaforskare? Icke i första
rummet i den vetandets häpnadsväckande universalitet, varom alla
vittna och som gör till sanning satsen, att han säkerligen varit den
lärdaste historiker vårt land ägt. Den universiella lärdomen enbart
skulle blott gjort honom till en svensk motsvarighet till lord Acton;
och Wagner-naturer, om än så lärda, samla icke ungdomen och sätta
inga märken i samtidens åskådning. Icke heller ligger storheten i Hjärnes
utomordentliga förtrogenhet med historisk metod eller den naturliga
och uppövade skarpblick, varmed han sovrade sitt material; däruti
har han tvivelsutan bland sin samtid haft åtskilliga jämbördingar
båda inom och utom Sverige. Hans största egenskaper ligga
säkerligen på syntesens område. Främst i hans fina känsla för det
oändligt sammansatta i varje händelsesammanhang, för mångfalden av de
faktorer, som därvid spela in, och för det utomordentligt invecklade
sätt, varpå de gripa in i och växelverka med varandra. Icke mindre
utmärkande för Hjärne är hans alltid vakna, ofta intuitiva blick för
den begränsning, som ligger i den historiska världsbildens ständigt
fortgående förskjutning, med andra ord för det betingade värdet av
varje historisk problemställning. Han underlät aldrig att framhålla,
att ingen ny generation kunde slå sig till ro med föregående
generationers framställningar av historiska epoker eller lösningar av
historiska problem, även om det rent sakliga underlaget varken genom nytt
materials framdragande eller genom kritisk genomarbetning av det en
gång framdragna undergått någon förändring. Ett monumentalt uttryck
har denna kärnsats i Hjärnes historiska åskådning fått i det sista
bidrag han lämnade till den av honom utgivna svenska upplagan av
Pflugk-Harttungs världshistoria: »Nya problem för världshistorisk
framställning». Med en av åldern oanfäktad klarhet och skärpa har han
där uppvisat, att världskrigets förlopp och utgång nödvändiggöra en
vittgående omprövning och jämkning av de synpunkter, som hittills i
olika avseenden behärskat framställningarna av de senaste
århundradenas historia. Det är icke för mycket att säga, att denna under
hans sista tid skrivna essay ger själva kvintessensen av den historiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
