Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk liberalism. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKONOMISK LIBERALISM 391
finnas som kräva arbete; i detta sammanhang är en annan, lika
stor egendomlighet i resonemanget nämligen viktigare. Om
arbetet är självändamål, så behöver det intet tullskydd, så visst som
idrott eller andra nyttiga nöjen icke behöva det; det är just
därför att de tullskyddade näringarnas idkare icke hålla till godo
med nöjet att segla utan också vilja leva på sin segling, d. v. s.
leva utan att åstadkomma motvärdet av sitt uppehälle, som
tullskyddet behövs — eller rättare sagt pålägges.
Nu kunde man visserligen betrakta protektionismen som
sido-ordnad med andra sätt att ändra produktionsriktningen, mot
vilka kanske intet finnes att invända. Parallelen mellan
tullskydd och socialpolitik har ej sällan kommit till användning i
senare tid, skickligast av Chamberlain i hans kampanj för
protektionismen 1903; och även dr Forssell frågar (sid. 283), varför
den ändring i produktivkrafternas användning som tullskyddet
medför skall utdömas mer än den som uppstår genom en
avsiktlig ändring i inkomstfördelningen. Svaret är, att det senare
tjänar det ekonomiska livets ändamål, skapar den
behovstäckning man anser vara den bästa, medan det förra ej gör något
sådant alls utan blott underhåller folk som ej gör skäl för sig.
Om spannmålstullarna åsyftade att tvinga folk att inskränka sin
brödkonsumtion, så vore de en — visserligen mer än underlig
— parallel till en spritskatt med uppgift att minska superiet;
men de ha intet sådant syfte utan blott att underhålla
producenterna.
Nu talar emellertid dr Forssell i fortsättningen om tullarna
som ett medel för staten »att inom sitt område ha till hands
vissa slag av produktionsgrenar eller en viss styrka hos dem»
och känner sig därför kanske ej träffad av min motkritik. Det
har han heller icke skäl till, om han nämligen därmed vill säga,
att tullskyddet är en kostnad för ändamål, som äro värda denna
uppoffring, t. ex. spannmålstullar för att bespisa en del av
bondeståndet på Prytaneion, eller skydd för »nyckelindustrier» som
(supponerad) försvarskostnad. Den valuta folket får för sin
uppoffring anses då ekvivalent med vad det kostar på sig, är en
del av dess »konsumtion»; och de underhållna bönderna o. s. v.
äro jämställda med soldaterna eller poliserna, som också kosta
något men likväl ej kunna betraktas som samhällets snyltgäster.
Om dr Forssell vill driva »en nationellt protektionistisk
agitation» (sid. 151) med den argumenteringen, att folket bör under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
