Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Arbetsledning ur samhällssynpunkt. Av Helge Gräslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404 HELGE GRÄSLUND
Han kommer från en gård, ett arbete och ett liv, som gav
honom relativt mycken individuell frihet och där han hade
spelrum nog för utvecklande av en hel del karakteristiska drag
i sin egen personlighet. Han kommer till sitt nya arbetsfält
som en ganska fristående typ och intar sin nya plats i t. ex.
renseriet av en cellulosafabrik. Varför finna vi honom om några
år som en missnöjd, rotlös klandrare med vantrevnadens dimma
i ögat?
Svaret blir: Hans nya liv tar icke ringaste hänsyn till
individen eller personligheten eller egenskaperna. Det söker
snarare pressa bort delta. Arbetet — jå, i detta fallet består det i
att ideligen vrida vedkubb efter vedkubb mot de roterande
knivarna, ett perspektiv för livet som säkerligen varken ger
lyftning eller trevnad. I sin mekanisering och enformighet kan
arbetet i och för sig i detta fall icke skapa trevnad. Kogubben
i ladugården har större möjlighet till utbyte av arbete.
Fritiden i industrisamhället är ofta utan nämnvärda möjligheter
att ge kompensation för arbetstidens mekaniska enformighet.
Ju större koncentrationen blir, ju lättare bortnivelleras det
personliga och trevna umgänget mellan människorna.
Vardagslivet blir lätt till en konstant nivellering av allt det utom
och inom Kalle Petterson, som denne Kalle Petterson just
satte värde på, som skapade hans trevnadskänsla och
vilket han hade lättare att nå i sitt föregående stadium (delvis
också därför, att detta hans förra liv gav trevnad utan en hel
del behov, som skapas av hans nya förhållanden utan att
synas ge honom tillfredsställelse med sin värld).
Vardagsmänniskan Kalle Pettersson börjar så småningom känna vantrevnad
i sitt nya liv, därför att det i så hög grad är andligen
standardiserat efter linjer, som inte alls tagit hänsyn till vad Kalle
Petterson behöver för att känna sig tillfreds med livet.
Industrilivets anda är för opersonlig, tar icke hänsyn till att
vi alla äro människor, var och en på sin lilla ynka plats känna
behov av en smula självständighetskänsla, önska att personligen
bli behandlade — av medmänniskor och av tillvaron själv —
såsom Kalle Petterson och icke som Pelle Karlson och alla
andra, att vi alla leva på hjärtats hemliga lilla illusion: »Jag
har dock, när det kommer till kritan, min egen lilla plats i
solen».
Men detta kanske är ofrånkomligt utmärkande för det mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
