Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Svensk och utländsk historieundervisning. Av Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel och mål. I den kulturgemenskap under ömsesidig hjälp
och lärdom, som måste återuppbyggas, har envar sitt ansvar att
besinna. Det gäller även de neutrala, de svenska
historielärarna.
* *
*
Låt oss först höra, till maning och varning, vad en tysk
historisk pedagog av gamla skolan förklarar i en tidskriftsuppsats
från 1920! Det är två år efter novemberrevolutionen och
republikens tillkommelse. »Manchem von uns mag es scheinen, als ob
er nun überhaupt nichts schaffen könne. Ist es uns doch, als habe
die Wissenschaft, deren Studium wir unser Leben geweiht hatten,
plötzlich ihren Sinn verloren.» Den preussiska läroplanen av
1901, som på mer än ett sätt varit typisk, gav icke blott den
klassiska historien en övervikt över den modärna, den tyska
över den europeiska och den forna brandenburg-preussiska över
den syd- och västtyska, till vilken våra svenska skolor saknat
motsvarighet under senare århundraden. Den fordrade också
ett särskilt och uttryckligt framhävande av Hohenzollrarnas
förtjänster (die Hervorhebung der Verdienste der Hohenzollern).
Här fortlevde alltså grundtanken från Gustav IV Adolfs hundra
år äldre svenska skolordning. Läraren uppfordrades tillika i
1901 års preussiska stadga att »med takt och insikt varna för
oberättigade sociala strävanden i nutiden», d. v. s. socialismen.
Och tvånget syntes slutligen ingå förbund med idélösheten, när
behovet av minnesövning genom repetitioner och tabeller
särskilt inskärptes (»ein Kanon einzuprägender Jahreszahlen»).
Tysklands pedagogiska ancien régime hade mycket gemensamt före
1918 med vår egen före 1809.
Har man då med denna sammanställning uttömt värdet av
tysk historieundervisning under Hohenzollrarna? Det beror
naturligen ytterst på läroplanens tillämpning, på de personliga
krafterna, på den anda, som Bismarcks och Wilhelm II:s
regemente förmådde icke blott ingjuta men fördraga. Gamla
tidskriftsårgångar visa, att mången lärare, som varken skrivit
paragrafer eller läroböcker, hämtat ideal likaväl från Lessing, Kant
och Goethe som från furstarna i Siegesallée. Och världskriget
visade i handling vad denna gammaltyska förening av idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0479.html
