Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Jordbrukets nödläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 DAGENS FRÅGOR
förmåner äro så vitt skilda, att det pris, som hotar den enas
existens, ännu lämnar rundlig vinst åt andra, bättre ställda; och
frågan är därför blott huruvida någon del av de förra äventyras och
om en inskränkning — ingalunda ett allmänt nedläggande — av
produktionen måste ske. Talet om jordbrukets »nedläggande» kan
därför hos motståndare endast väcka misstroende. Att bevisa för mycket
är ju att ej bevisa någonting.
Men redan en inskränkning är emellertid en så allvarlig sak, att
allt måste försökas för att hejda den. Vår självförsörjning kräver
ett uppdrivande av spannmålsproduktionen, och vad som offras för
detta syfte måste betraktas såsom försvarskostnader, viktigare än när
det gäller någon annan krigsberedskap. Om livsmedelsbristen under
världskriget nu på något sätt skulle råka i glömska, måste man med ett
visst eftertryck påminna, att blockaden då genomfördes trots de mest
bindande fördrag, som skulle trygga sjöfarten, men att vi själva
numera underskrivit ett aktstycke, där blockad förklaras laglig och
tillåten.
Då vårt läge sålunda i själva verket är mera beroende av
sjömakternas godtycke än förut, blir huvudfrågan, vilka medel som äro
mest tjänliga för att uppmuntra den inhemska
brödsädesproduktio-nen. Importförbud avvisas uttryckligen i det direktiv, som
regeringen lämnat för utredningen. Ej heller tullar synas bli föremål
för denna. Och tullarnas betydelse för spannmålsodlingen har, att
döma av Tull- och traktatkommitténs undersökningar, i det hela
inskränkt sig till de större jordbruken, som lämna ett
spannmålsöverskott till avsalu, varemot konsumenterna, inbegripet flertalet mindre
jordbrukare, blivit lidande av de högre prisen på den tullskyddade
varan. Skyddet har vidare utgjort ett understöd även för sådana
lantbrukare, som ej kunnat eller velat öka sin spannmålsproduktion,
de rent stationära. Om man kunde anordna premiering allenast av
det produkttillskott, som ej komme till stånd utan särskild
uppmuntran, då vore säkerligen rätt avsevärda utgifter försvarliga Ett
förslag härom har också förut dryftats i denna tidskrift. (Den nya
försvarsgrenen, häfte 2 av innevarande årgång). Men ehuru ett dylikt
system ingalunda ligger utom möjlighetens gräns, verkar det ej
tillräckligt hastigt för att hjälpa i nuvarande situation.
Effektivast för ögonblicket är därför måhända den utväg, som
regeringen anvisat. Utgångspunkten har varit det missförhållande, att
kvarnarna föredragit utländsk spannmål samt låtit den inhemska ligga
oanvänd, så att dess pris sjunkit långt under vad man med hänsyn
till tullskyddet kunnat vänta. Orsaken härtill har delvis varit
allmänhetens efterfrågan efter bröd av de torrare amerikanska
vetesorterna, som även av bagarna ansetts lättjästare och fördelaktigare
för bakning. Kvarnarnas prispolitik bör, såsom även framhållits i
direktivet för utredningen, tillika bli föremål för de sakkunnigas
särskilda uppmärksamhet.
Den åtgärd, som regeringsdirektivet i främsta rummet ifrågasatt,
är en överenskommelse med kvarnarna om rikligare användning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
