Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Ur 1800-talets teaterhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 DAGENS FRÅGOR
kring seklets mitt bländade publiken i Europas alla storstäder genom
sina ibland geniala men ofta av smaklösa effekter vanställda
tolkningar av Shylock, Richard III och Franz Moor. Till samma
kategori höra historiskt sett också de berömda italienarna, Salvini, Rossi
m. fl., om deras konst också måhända i allmänhet stod på ett högre
plan.
Med de ständigt på gästspel kringresande rollvirtuoserna slocknar
romantikens skådespelarkonst. Den inbrytande realismen och
naturalismen medför också en förskjutning av strävandena på scenkonstens
område. Verklighetsintresset börjar allt mera göra sig gällande, l
motsats till virtuoskonsten, där en ensamstående konstnär spelar mot
en bakgrund av obetydligheter eller i bästa fall medelmåttor, börjar
man framställa krav på att teatern skall skänka ett genomfört
verklighetsintryck och att följaktligen den enskilde skådespelaren skall
underordna sig ensemblen. Därmed börjar den utveckling som
fortgått intill våra dagar och som ännu är långt ifrån avslutad. Dess
främsta konstnärliga resultat är nyskapandet av regibegreppet. Vad
som i detta hänseende uppnåtts genom de senare decenniernas
snillrika regissörer förlorar intet av sin betydelse genom enstaka misstag
och överdrifter. Riktningens genomgående svaghet har egentligen
varit en överdriven tro på de yttre hjälpmedlens betydelse. Man
har förirrat sig i vidlyftiga experiment med tekniska detaljer,
vridscener, rundhorisonter, belysningseffekter o. s. v., under det att man
alltför mycket glömt bort det mänskliga, som dock är och måste
vara det centrala i scenens konst. Som ett störande element har
också verkat den alltjämt fortgående spänningen mellan naturalismens
tradition och den under senare år allt mer och mer framträdande
stiliseringstendensen. Hur jämvikt mellan dessa motsatta faktorer
skall vinnas eller vilken bland dem som skall avgå med segern,
därom är omöjligt att i närvarande stund uttala sig. Hur än
resultatet må gestalta sig våga vi emellertid hoppas att det under alla
omständigheter skall komma Stanislawskis pessimistiska förutsägelser
på skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
