Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 19. 1. 1923 - Försvarsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
okunnighet om innebörden av härens minskning med en av föreslagna
fem operativa enheter, att de kunde betrakta det hela endast som en
lätt och snabbt gjord subtraktion.
Så länge tillfredsställande svar icke lämnats på dessa och liknande
frågor, få herr Ekman och de övriga »framstående männen» ursäkta,
att man efterlyser de sakliga skälen till den nya ståndpunkten och
ställer sig tvivlande till att förslagen i enlighet med riktlinjerna för
revisionens arbete »innebära ett genomtänkt helt».
Låt oss emellertid göra det antagandet, att kostnaderna för hären
måste av något för den oinvigde okänt skäl avsevärt nedbringas
under de förut beräknade. Den frågan framställer sig då: kunde man
icke hava funnit någon lämpligare utväg härför, än att återigen
föreslå indragning av redan bestående truppförband? Säkerligen kunde
den militära sakkunskap, över vilken revisionen äger att förfoga,
ha lämnat anvisning på andra sådana, som verkat mindre
nedbrytande för nutid och framtid och som bättre lämpat sig efter det ovissa
världspolitiska läget. Det är nämligen, såsom general Bildt mycket
riktigt framhåller i sin nyligen utkomna ypperliga bok
Härordningsfrågor, en vanföreställning, att en »definitiv» lösning av försvarsfrågan
står att vinna. Frågan kan endast, säger den erfarne författaren,
»lösas för en period i sänder, för den period nämligen, som det vid
varje tidpunkt är möjligt för mänskliga ögon att överblicka. Vid
ingången av varje ny period måste de politiska och ekonomiska
förhållandena vägas och ansträngningarna bestämmas». Gäller detta
uttalande under jämförelsevis stabila förhållanden, så gäller det
alldeles särskilt nu. I det anförande till stadsrådsprotokollet, vari
dåvarande statsministern Edén motiverade tillsättandet av
Försvarsrevisionen, medgav han, att läget, efter vilket våra försvarsanstalter
måste anpassas, i många hänseenden var oklart, men han ansåg, att
det under arbetets gång skulle klarna. Även denna gång visade han
sig emellertid vara en klen siare. Läget har icke klarnat, om icke
i det hänseendet, att vi nu tydligare än för tre år sedan känna
det osäkra och det ovissa i världssituationen, sådan den blivit efter
freden. »Förvirringen i östra Europa» — uttrycket är
statsrådsprotokollets — är icke mindre nu än den 12 november 1919, ej heller
är det klarare, vilka inskränkningar eller fordringar vårt
medlemskap i Nationernas förbund kan komma att pålägga oss; och vi veta
icke ens tillnärmelsevis, vilka garantier detta i verkligheten kan
skänka oss. I själva verket har det läge, för vilket försvarsrevisionen
skulle föreslå försvarsanstalter, ännu icke inträtt, och ingen kan ens
skönja, när så kan komma att ske.
Dessa förhållanden borde mera än någonsin mana till att endast
med mycket stor försiktighet rubba sådana försvarsanstalter, vilka
vid en ändring av läget kunna bliva nödvändiga och som kräva lång
tid för sin reorganisation. Hit höra framför allt regementsförbanden.
»De (kadrerna) äro», för att åter citera general Bildt i hans märkliga
bok, »ramarna, de olika truppförband, regementen, etc., inom vilka
individerna sammanhållas till gemensam verksamhet så i fred som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
