Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 19. 1. 1923 - Försvarsrevisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 67
krig. Så vårdas ock inom utlandets härar regementena såsom
härordningens stödjepelare; med yttersta omsorg går man till väga, då
man (såsom i Norge) uppsätter nya, och en indragning av befintliga
har förekommit endast efter katastrofer, som slagit staterna till
marken. Där ute värdesätter man högt regementenas traditioner såsom
sammanhållande band, kanske därför att ytterst få äga så gamla, så
ärorika och fast rotade som de svenska, för vilkas betydelse vi icke
äga samma sinne. Att uppsätta nya regementen kräver många år,
att indraga gamla giver först efter lång tid någon besparing. Kräva
omständigheterna för någon överskådlig period förstärkningar eller
besparingar, söker man alltid först att stärka eller uttunna de
befintliga regementena, innan man skrider till en förändring i dessas
antal, en åtgärd vars följder för krigsberedskapen icke kunna överskådas
i samband med det närmast föreliggande militärpolitiska läget. Det
är farligt att rubba kaderns stabilitet.»
På ett annat ställe säger han om samma sak:
»Så länge denna (värnplikten) är allmän, kan man ej ens teoretiskt
beskära infanteriregementenas antal efter godtycke, och i praktiken
är det otjänligt att genom indragning förstöra kadrer, som kanske i
en snar framtid redan genom befolkningens tillväxt bli behövliga.
Endast ett döende folk kan göra det. Ett levande kan ju av nöden
tvingas att för en kortare tid uttunna sina kadrer. Det är vida
lättare att sedan åter stärka dem än att bilda helt och hållet nya.
Mer än vid något annat vapenslag framträder vid infanteriet, hur nära
regementena äro förbundna med nationens hela liv. De ha sina
rötter där.»
Så talar en man med alldeles sällspord erfarenhet på det
arméorganisatoriska området. Men vad tänka de män, som rådslå om
landets framtida värn?
Jo, samtidigt som flera regementen bereda sig att fira minnet av
sin 300-åriga tillvaro, föreslå dessa svenska män utan nödtvång en
omfattande indragning av regementen. Knappast något kunde väl
Försvarsrevisionen hitta på, som för långliga tider verkar så nedbrytande
på organisationen och som kan bli så ödesdigert i framtiden som
detta förslag. Bra mycket hellre då den »uttunning», som general
Bildt antyder. Den kan — i den mån detta möjligen icke redan
skett i Försvarsrevisionens förslag — ernås på flera sätt, genom
minskning av den kontingent värnpliktiga, som gives full utbildning, genom
utbildningstidens inskränkande för vissa kategorier värnpliktiga och
i värsta fall genom minskning av de fast. anställdas antal. Alla dessa
sätt att göra besparingar äro långt bättre än det föreslagna, ty de
behöva icke sträcka sin verkan så långt in i framtiden.
Det skall för övrigt bliva intressant att erfara de skäl, varpå man
grundar sin förvissning om att svenska hären endast behöver uppträda
på en enda krigsskådeplats. Redan en beskärning med en
arméfördelning, således från sex till fem, gör det svårt att uppträda på två
krigsskådeplatser, en ytterligare beskärning gör det omöjligt, såvida
5*. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
