Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Dagens frågor 19. 1. 1923
- Försvarsrevisionen
- Arbetslöshetsförsäkringens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke mycket fast organiserade och väl sammansatta reservfördelningar
finnas att tillgå, vilket knappast kan bli fallet.
Att lösa vårt »försvarsproblem i hela dess vidd», vilket är
Försvarsrevisionens uppgift, är under vanliga förhållanden en jätteuppgift,
som ännu ingen kommission i vårt land mäktat lösa. Under nu
rådande ovissa förhållanden och innan ännu fackmännen hunnit ena
sig om i vad mån världskrigets erfarenheter äro tillämpliga på våra
förhållanden, är det en olöslig uppgift.
Vad som nu göres, får i viss mån karaktären av ett provisorium.
De åtgärder, som nu skola vidtagas, måste taga sikte härpå och
innebära möjligheter att snabbt anpassa sig efter utvecklingen, antingen
denna nu leder till att »förvirringen i östra Europa» synes vilja nå
oss eller vi oskuldsfullt kunna slumra in, medan Nationernas förbund
såsom en ängel går vakt.
Det är så sant som det är sagt i den Bildtska boken, att »vill
man avrusta, bör det kvarlämnade vara så ordnat, att det har
åtminstone något värde och att det har en utvecklingsförmåga kvar,
när en verkligt hotande krigsfara väcker även dem, som blott söka
någon lindring.»
Arbetslöshetsförsäkringens problem.
Det länge hörda talet om Sveriges socialpolitiska
efterblivenhet har nu tystnat. Och med rätta, ty under
det sista årtiondet ha vi obestridligen ryckt upp i
»föregångsländernas» främsta led. Även på detta område besannar
sig det Ehrensvärdska omdömet om svenskarna: »ett trögt folk,
fullt av hetsigheter». Först höll gamla Första kammaren envist
igen under trettio år; sedan åvägabragtes under entusiastisk
stämning och, om också blott i Riksdagen, nära nog nationell samling
1913 den allmänna pensionsförsäkringen och 1916 den obligatoriska
olycksfallsförsäkringen, vilka lagar i sitt slag äro bland de längst
gående i världen. År 1919 hade man tänkt fortsätta med farten och
få igenom ett gigantiskt förslag till obligatorisk sjukförsäkring, som
bland annat innebar fri läkarvård och medicin åt ett par millioner
medborgare. Då inträffade något! Man skrev icke längre november
1918, då allt varit möjligt i reformväg, utan november 1919, då
tillnyktringen begynt, onda aningar avhörts och ministären Edén fått
sin auktoritet rubbad genom Svensk-Import-skandalen. Med den
»fruktbärande samverkan» inom koalitionsregeringen var det också
tydligen på upphällningen. Allt detta stämde till eftertanke. Då
sjukförsäkringsförslaget rönte en mycket omild kritik i ämbetsverkens
remissutlåtanden samt liberala partiet endast med svårighet förmåtts
anamma den skärpta 8-timmarslagen vid urtiman, blev det ingen
sjukförsäkringsproposition av till 1920 års riksdag. Förgäves försöktes
under loppet av 1920 en del omarbetningar av det ursprungliga
förslaget. På hösten s. å. bröt fredskrisen ut på allvar. Och med
blödande hjärta måste socialminister Elmquist i den dåvarande
»fackmannaregeringen» de Geers statsverksproposition till 1921 års riksdag
meddela, att den obligatoriska sjukförsäkringen tillsvidare bordlagts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0078.html
