Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - Den nya arbetslöshetskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya
arbetslöshetskrisen.
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 17. 3. 1923.
Otack är världens lön! Denna pessimistiska
sats tycks gälla även inom socialpolitiken. Man
tvingas till den reflexionen, då man nu står inför en ny kris inom
arbetslöshetspolitiken av i stort sett samma innebörd som under
samma tid i fjol. Och anledningen? Den är arbetarklassens
missnöje med de villkor, som fastställts för understödsverksamhetens
bedrivande vid fall av arbetskontakt. Här har svenska staten under
de tvenne sista åren anslagit 150 mill. kronor »för arbetslöshetens
bekämpande», d. v. s. givit kroppsarbetarna ett handtag av oerhörd
omfattning, som icke kommit andra medborgare till del. Resultatet
har blott blivit en ökning av de brännbara ämnena inom vår
inrikespolitik och en vidgning av klyftan mellan klasserna. Det finns
sannerligen orsak att fråga, om icke staten gjort klokare i att hålla sig
borta från varje ingripande i de fria krafternas spel på
arbetsmarknaden. Ty varje intervention i denna riktning medför oväntade
konsekvenser. Varje krona i understöd tycks vara som ett sandkorn i
det ömtåliga maskineriet. Detta börjar gnissla och gå ojämnt, och
slutet blir icke att hämningen borttages, utan att frågan hänskjutes
till politikens ingenjörsakademi, Riksdagen, som »löser» frågan genom
kompromiss om nya bruksanvisningar till vederbörande myndigheter
för maskineriets handhavande.
Det är sålunda återigen frågan om i vad mån
arbetslöshetsunderstöd skola utgå vid arhetskonflikter, som framkallat oro i lägret. En
sådan kris är, såsom i denna tidskrift framhölls vid motsvarande
läge och tidpunkt under förra året, latent, så länge som den
nuvarande minoritetsregeringen av socialdemokrater sitter vid makten. Ty
denna måste anlägga en annan principiell synpunkt på hela
arbetslöshetspolitiken än den borgerliga majoriteten. Denna senare har
gått med på hjälpen åt de arbetslösa av humanitära skäl, men med
öppen blick för, att denna innebar ett direkt partitagande för ena
parten i lönekampen och därmed ett försvårande av
arbetsmarknadens anpassning efter de nya produktionsvillkoren. Denna insikt hos
de borgerliga partierna har nödgat dem att fastställa restriktiva
bestämmelser för arbetslöshetsverksamheten vid konflikttillfällen, så att
icke, såsom fallet var i Danmark under krisåren, fackföreningarna
i sina monopolistiska lönesträvanden kunna direkt stödja sig på det
allmännas hjälpverksamhet.
Dessa direktiv hava utformats olika under de tvenne sista åren och
på sitt område varit ett troget uttryck för politikens skiftningar. På
denna punkt har omjusteringen efter konjunkturerna skett vida
snabbare än på arbetsmarknaden, trots Arbetslöshetskommissionens pris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
