Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Minnen från det sista ryska tsarhovet - Det nya Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 211
henne mer än alla hennes egna lidanden var att bevittna den
moraliska bankrutt, som följde i revolutionens släptåg. Av tsarfamiljens
gamla vänner och tjänare var det blott ett obetydligt fåtal, som ens
ett ögonblick efter den gamla styrelsens fall erinrade sig forna
välgärningar. Tvärt om voro alla häpnadsväckande fortfärdiga, när det
gällde att i handling bevisa sin övergång till den nya bekännelsen.
Den »brett anlagda natur» (sjirokaja natura}, av vilken ryssen gärna
berömmer sig och över vilken Hjärne med skäl ironiserat, visade sig
under dessa omständigheter bred nog att omfatta icke blott feg
eftergivenhet utan också direkt ondska och beräknande gemenhet. Det
är med djupaste avsky man läser fru Virubovas skildring av denna
period i Rysslands historia. Man kan tvivla om alt världshistorien
överhuvudtaget har alt uppvisa en regim mera vämjelig än denna,
sammansatt och upprätthållen som den var av skrävlande
pratma-kare, fega skurkar och lågsinnade överlöpare. Men fru Virubova
har knappast ett ord av harm ^emot sina obarmhärtiga bödlar. Den
ton, som genomgår hennes skildring, är den tysta och fördragsamma
resignationens. Samma anda talar också ur de brev, som hon på
hemliga vägar fick emottaga från den till Tobolsk förvisade
kejsarinnan. Tålamod, undergivenhet och lugn voro de vapen, varmed
den avsatta tsarfamiljen sökte försvara sig mot de nya
maktinnehavarna och deras meningslösa grymhet. Man undrar över hur detta
kan vara möjligt och stannar till slut som ofta inför den inre
motsägelse, som den slaviska psykologien företer. Så mycket är
emellertid säkert, att det vid en jämförelse mellan den störtade
tsarismen och den bolsjevikiska styrelsen icke är svårt att konstatera, var
överlägsenheten ligger. Med alla sina svagheter, sin korruption och
sitt administrativa godtycke var dock tsarismens Ryssland ett paradis
mot det välde, där bolsjevismen dominerar. Det finnes många som
av egen erfarenhet burit vittnesbörd om detta förhållande, men
knappast har någon gjort det på ett mera övertygande och ovederläggligt
sätt än fru Virubova, i trots av att hennes skildring tillkommit utan
någon som helst avsikt att verka som bevismaterial i nämnda riktning.
Det råder ingen brist på skildringar från revolutionens
Ryssland. Tidningarna översvämma av de mest olikfärgade
artiklar av mer eller mindre sensationellt innehåll, och resenärer
komma tillbaka och berätta sina upplevelser med en variation, som
skulle vara mycket nöjsam, om ämnet icke vore så allvarligt. Det
är ju icke enbart en läsares nyfikenhet, som skall tillfredsställas.
Bakom den slöja man söker lyfta pågår en utvecklingsprocess, som
kommer att ha en synnerligen stor inverkan på hela vår världsdels
gestaltning. Det länge hörda talet om att den röda regimen i
Ryssland icke kunde tillmätas någon större varaktighet har tystnat.
Bol-sjevikerna ha så att säga etablerat sig; de ha t. o. m. upptagits i
Europas politiska societet och där gjort en debut; som icke tyder
på några farhågor för att snart nödgas stryka på foten. Skulle
orsaken härtill vara, att deras politik triumferat?
Det nya
Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
