Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Canada som nybyggarland. Av John Frödin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 LITTERATUR
de ut sig på bekostnad av det engelska elementet. Där de slagit
sig ned, där stanna de och skapa sig drägliga levnadsvillkor tack
vare sin inbördes hjälpsamhet och sammanhållning, medan den
engelska farmaren gärna drager bort, dit möjligheten att tjäna en
förmögenhet är större.
Inom Quebec utbreder sig bygden, som är nästan enbart fransk,
med stor snabbhet, l hela provinsen voro år 1911 33,000 km2, år 1920
53,000 km3 underkultur. I Öst-Canada måste för framtiden
kolonisationen l stort sett försiggå på urbergsterrängen, alltså på mark som är av
ungefär samma kvalitet som den nordsvenska. Prof. Nelson skildrar i
detalj de två bättre nybyggarområdena i Öst-Canada. Det ena är Lake
St. John-området. Klimatet är i jämförelse med det nordsvenska
mycket kontinentalt. Medeltemperaturen för jan. och febr. är —17,7° och
— 16,8° C., medan den i Karesuando för båda månaderna är — 14,6°. De
tre sommarmånaderna visa däremot för den förra platsen en
temperatur av 15°, 18,7° och 16,8°. För Linköping äro samma siffror 15,2°,
17,1° och 15,4°. Landet omkring själva sjön är nu uppodlat och
bär Yio av ^e^a Quebecs veteskörd; vall och havre dominera dock.
En jordbrukslott på 100 acres får köpas för 60 dollars att avbetalas
på 6 år med skyldighet att inom aderton månader bygga hus och
att inom fem år sätta 15 % av arealen i kultur. Men ingen
penninghjälp lämnas, och jorden är ej fri.
Det andra av de skildrade stora kolonisationsområdena r Öst-Canada
är det stora lerbältet längs vattendelaren mellan Hudson bay och St.
Lawrence-floden, beläget i Quebec och Ontario. Förf. skildrar här
de båda kolonisationsdistrikten Abitibi och Timiskaming. Det förra
har sämre sommarklimat än Lake St. John, 13,2°, 17,9° och 15,9°
för juni, juli och aug., medan vintermånaderna äro 8° kallare än
det lika högt belägna Gäddede i Jämtland, men sommaren c:a 4,69
varmare. Vegetationsperioden är några dagar längre i Abitibi än i
Gäddede. Lerbältet i dess helhet har dock med säkerhet mycket
sämre klimat. Den frostfria perioden uppges för Abitibi till 97 dagar,
för Umeå är den 101, för Östersund 114 och för Karesuando 73
dagar. Klimatet företer stora olikheter år från år. Ett år kan t. o. m.
majsen mogna, ett annat knappt ens korn. Även efter heta dagar
kunna starka nattfroster inträffa. Temperaturens dagliga
medelvariation är 40—50 % större än i det lika högt men 1,800 km. längre
norrut belägna Stensele. Till följd av allt detta tvingas kolonisterna
att huvudsakligen slå sig på vallodling och mejerihushållning. De
äro nästan endast av fransk stam. Deras antal vid Abitibi har vuxit
hastigt från 329 personer år 1913 till 14,476 år 1921.
Som slutresultat av undersökningarna i Öst-Canada framhåller förf.,
att en påtaglig energi, målmedvetenhet och framgång präglar den
fransk-canadensiska stammens nyodlingsarbete. Röjningsarbetet i de
av grova timmerträd mångenstädes bestående skogarna är mycket
hårt, men häri är fransk-canadensaren säkert oerhört överlägsen
engelsmännen. Blott svenskar, norrmän och finnar kunna tävla med
honom. Han har därtill kanske lättare att trivas i obygden än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
