Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- Politisk lågkonjunktur. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
POLITISK LÅGKONJUNKTUR
AV FIL. D:R IVAR ANDERSON
Det är ett faktum, som lite var haft tillfälle att iakttaga, att
även på det politiska området för närvarande råder en
utpräglad lågkonjunktur. Många hålla före, att detta är ett snart
övergående fenomen, vars egentliga orsak är att söka i de många
valförrättningarna, som följt med det s. k. demokratiska
genombrottet. De ha satt det svenska folkets politiska vitalitet på ett
alltför svårt prov. Det anses emellertid, att en tids vila från
valbesvären och en smula återhållsamhet med det politiska
kraftfodret skall sätta väljarekåren i god form till 1924 års val.
Detta är valbossens och partiinpiskarens syn på saken. För
dem existerar icke det problem, som ligger i frågan, om vårt
folks politiska mognad, vakenhet och allmänintresse räcker till
att uppbära den oinskränkta rösträttens förmåner och
förpliktelser. För dem gäller det blott att finna den rätta taktiken,
den eggande valparollen och de samlande namnen. Det
intresserar dem ej att undersöka om den politiska likgiltigheten och
valledan kan ha djupare orsaker än en tillfällig
överansträngning genom de täta kallelserna till valurnan. För deras
uppfattning äro begreppen parlamentsleda och politisk olust
förbundna endast vid motpartiernas namn, och de intressera endast
i den mån de kunna, i fråga om orsaker eller verkan, utnyttjas
mot dessa partier i valagitationen.
I parlamentariska kretsar har man i det längsta blundat för
de allt starkare framträdande tecknen på likgiltighet för och
misstro emot politiken och politikerna. Den kritik, som från
allt flera håll har riktats mot parlamentarismen i svensk praxis
och mot vissa förhållanden inom den svenska riksdagen, har
länge betecknats som maktlösa yttringar av reaktionärernas hat
mot den segerrika demokratien. Det är först på senaste tiden
som svaga ansatser till självprövning kunnat iakttagas. Den
uppblåsta självgodheten hos patentdemokraterna, vilka vägra
att se något fel i systemet och någon brist hos folkets korade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0381.html
