Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 15. 11. 1923 - Näringslivets etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med syfte att lyfta människorna lika högt slutade med att tvärtom
draga kyrkan ned i de hänsynslösaste strider om makt och vinning.
På det specifikt ekonomiska området talade Adam Smith med sin
skotskt 1700-talsmässiga rationalism om det ringa förtroende man kunde
hysa för affärsmän som påstodo sig tjäna det allmänna bästa — med
ett ironiskt tillägg om att detta slags affektation också var sällsynt
inom näringslivet. Man kan ej värja sig för tanken, att försök att
tillämpa en högre etik i affärslivet också i vår tid kunde bli ägnade
att ge näring åt hyckleri och därmed ökad i stället för minskad, ja
t. o. m. dubbel oärlighet. Alldeles utan erfarenheter i denna riktning
är man ej nu heller.
Det ekonomiska livet är som helhet ingenting mer än ett enda stort
verktyg, vars hela berättigande inskränkes till att vara ändamålsenligt,
att på bästa möjliga sätt tillgodose människors behov. Mer etik
än som ligger i att samvetsgrannt fylla denna uppgift skall man ej
begära av det, ty mer kan det svårligen ge. Men redan om detta kan
nås, är ofantligt mycket vunnet, och ej ens etisk höghet torde man
ha rätt att frånkänna ett sådant resultat.
Men givetvis bestämmes näringslivets etiska värde i sista hand av
det mål vartill näringslivet enbart är ett medel. Detta mål bestämmes
av eller utgöres rättare sagt helt och hållet av de andliga och
materiella, höga och låga behov som människorna anse sig ha, det
är helt och hållet en verkan av människornas själsliv, »dunkel jord
och himmelrik» lika mycket och lika litet som detta. Äro människorna
faktiskt av en viss beskaffenhet, så förmår även i bästa fall
enbart starkt och effektivt tvång hindra dem från att tillgodose sina
behov eller begär; man kan möjligen säga, att spritlagstiftningen i
olika länder anger den ungefärliga gränsen för möjligheten och
omöjligheten av ett dylikt ingripande mot faktiskt förefintlig efterfrågan.
Utan maktmedel är det däremot praktiskt taget hopplöst att vänta
någon ändring, så länge människornas subjektiva behov äro oförändrade.
Också om man tar rent smutsiga hanteringar, som varje
hederlig affärsman undviker, t. ex. penningocker, så uppnås endast
tvivelaktiga resultat genom denna hederskänsla hos affärsmännen.
Ty den fläck som, moraliskt sett med rätta, vidlåder ockraren,
medför att mindre kredit utbjudes i denna form; och om än en del av
efterfrågan på ockerlån därigenom hålles borta, så sker det enbart
genom att ytterligare uppdriva ockerräntorna, d. v. s. än mer utsuga
offren. Så länge det finns människor som vilja låna mot ockerräntor,
kommer det m. a. o. också att finnas smutsiga ockrare som stå dylika
människor till tjänst.
Därmed är man också framme vid slutpunkten. Etikens och
religionens enda eller åtminstone alldeles övervägande uppgift i
sammanhang med det ekonomiska livet består i att inrikta människorna
på goda mål; i den mån det sker, kommer det ekonomiska livet att
tjäna dessa mål lika tillfredsställande som det nu tjänar sämre och
rent dåliga uppgifter. Viktor Rydberg tillropade en gång under sina
senare år naturforskningens motståndare i det religiösa lägret: »Söken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
