Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Regeringen och försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 REGERINGEN OCH FÖRSVARSFRÅGAN
premisser, huvudsakligen vara riktad till dem som vilja trygga
landets försvar och understrykes av skäligen onödiga
påminnelser om tidens ekonomiska svårigheter, vilka sannerligen
aldrig här i landet och allra minst nu löpa någon fara att
bli förbisedda vid försvarets ordnande.
»Nationell samling» har visserligen blivit ett något utnött
slagord, men detta hindrar icke, att bakom det ordet kan
ligga en livskraftig och till landets båtnad förd politik.
Strävandet att samla de olika partierna och att förmå dem att
uppge klassintressen och gamla ståndpunkter till förmån för
rikets krav i olika riktningar är för visso, och särskilt i
farofyllda tider, ett en svensk statsman värdigt mål med djupa
traditioner i vår historia. Att en partichef ser bort från sina
föregåenden och försöker sig på den uppgiften, även med den
risk, som herr Trygger antytt i den nyssnämnda intervjun,
nämligen att han förstör det egna partiets framtidsmöjligheten
kan också vara uteslutande lovvärt. Ty rikets väl måste alltid
gå före partiets; och i entid, när kungamakten ej längre fyller
sin gamla uppgift, måste ej sällan lotten att vara media tor mellan
partierna paradoxalt nog falla på personer, vilka tagit ivrigast
del i partistriderna — helt enkelt därför att detta numera är
en förutsättning för att nå den politiska makt, med vilken
ansvaret för rikets öden kan förenas.
Men huruvida den nationella samlingen skall bli en verklig
statsmannagärning till rikets båtnad, är givetvis beroende på
kring vilket mål samlingen sker och kan ske. Politik är
förvisso konsten att åstadkomma det möjliga, men den politikr
som uteslutande tar sikte på vad som i varje särskilt ögonblick
är möjligt eller rent av till ledstjärna endast tar »segern över sig
själv», d. v. s. att se till att motståndarens uppfattning vinner
seger, den kan otvivelaktigt bedrivas utan någon större mödat
men den kommer ej att vinna varaktig berömmelse och ej
heller att vara till landets gagn. Det finns en gräns, över vilken
politikern ej har rätt att gå, ens när det gäller att vinna segrar
över sig själv och sitt parti. Ligger i ett visst läge det möjliga
utanför den gränsen, då gör man landet större gagn med att
fortsätta striden och söka skapa bättre torutsättningar för en
framtida lösning i enlighet med egen uppfattning om rikets
sannskyldiga nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
