Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Regeringen och försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGEN OCH FÖRSVARSFRÅGAN 3
Om innehållet i den »nationella» samling som vid 1924 års
riksdag kan åstadkommas i försvarsfrågan behöver ej mycket
tvivel råda.
1914 års försvarsordning hade att tacka tidsomständigheterna
för vad den blev och för det mått av styrka, som den skänkte
Sverige i dagar, då förhandenvaron av denna styrka
sannerligen icke var att förakta. Den framgick som frukt av en
inom de vidaste kretsar av folket segerrikt levandegjord
försvarsvilja. De folkpsykologiska förutsättningarna för framgång
äro numera högst väsentligt försämrade. I stället för all denna
avtrubbning i syn och känsla, som den av jagande
upplevelser ammade tröttheten fört med sig, fanns den gången en
jämförelsevis oförbrukad tillgång av öppenhet för intryck,
av tillgänglighet för bevis, ett medvetande av att någonting
dock stod på spel för Sveriges räkning och fordrade var mans
eftertanke. Förslitningen har härvidlag varit oerhörd; det är
verkligen icke mycket kvar av den redobogenhet att se vad
saken gäller, som 1914 trängde så märkligt djupt i folket.
Efterkrigsoptimismen reser de värsta hindren. Dess täta
dim-bankar ligga ännu kvar över uppfattningarna och stänga
synfältet. Man har visserligen börjat ana, att man ej längre bör
förvänta en ny himmel och en ny jord, men man framhärdar i
ett slags oklar förtröstan på en övergång till lugn och rö och
stadga; den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.
Hos alla dem, som äga förmågan av någon överblick, är denna
förtröstan längesedan skingrad, men också här besannar sig
den kända regeln, att en sanning behöver en rund tid för att
nå ut till gemene man; och det är han, som i sista hand
fäller utslaget. Hans stämningar få därför en räckvidd, vilken
ur alla andra synpunkter icke tillkommer dem.
Efterkrigsoptimismen är naturligtvis icke det enda; vid sin
sida har den starka bundsförvanter i andra hämmande moment,
vilka endels ingalunda äro av uteslutande oansvarig karaktär.
De ekonomiska hänsyn, som vid försvarsfrågans avgörande
fordra att komma till tals, få självfallet icke avfärdas såsom
idel obotfärdighetens förhinder. Det underlag de äga i tidens
vanskligheter för allmän och enskild hushållning tillförsäkrar
dem a priori en roll vid besluten, som knappast kräver någon
vädjan till ansvarskänslan inom olika läger för att
utomordentligt effektivt betryggas. Faran är tvärtom överhängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
